Fru talman! Det är väldigt positivt att utbild-
ningsministern har en så välvillig inställning till just
den här typen av forskning och till just det här områ-
det.
För många assyrier/syrianer är detta ett väldigt
viktigt område när det gäller att finna sin egen iden-
titet och för att förstå sin egen historia och vardag.
I dag finns det tusentals svenska ungdomar som är
assyrisk/syrianska ungdomar som är födda och upp-
vuxna här i Sverige men som lever i en traumasitua-
tion med minnen och värderingar som har överförts
från den äldre generationen. De vet inte riktigt vet
vad den står för. De unga växer upp med en hatkänsla
på grund av vad som har skett med deras förfäder och
släktingar. De kan inte frigöra sig från detta trauma
eftersom det inte finns tillräckligt med kunskaper i
ämnet på grund av att ämnet är outforskat.
Det finns så många varför och hur i hela den här
frågan. Därför är det oerhört viktigt att denna forsk-
ning får fortsätta med det som faktiskt har påbörjats.
Är ministern beredd att ge den här forskningen
sanktion och stöd - i alla fall på något sätt?
Utbildningsministern säger i sitt svar att det är
upp till universitet och högskolor, och ytterst forskare
som är verksamma där, att bestämma inriktningen på
sin forskning. Det är sant - absolut!
Det skulle vara helt främmande för mig att ens
komma på tanken att genom politiska direktiv styra
den akademiska forskningen. Det vore helt fel. Den
akademiska världens ständiga dilemma, inte minst
när det gäller humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning, är bristen på pengar. Små ämnen eller
forskningsområden får då ofta stryka på foten för
större, mer övergripande ämnen eller forskningsom-
råden. Vi har sett det bl.a. i Lund där latinets ställning
av och till är hotad och där Institutionen för finsk-
ugriska språk har utvecklats och institutionens under-
visningsämnen har tagits över av andra institutioner.
I dag bedrivs det forskningsverksamhet om assy-
rier/syrianer, bl.a. på Söderörns högskola. Men den
forskningen, sägs det, kan komma att avbrytas vid
årsskiftet om inte forskarna får förnyade anslag. Det
vore minst sagt sorgligt om Sverige glömmer bort,
diskriminerar, denna i det svenska samhället växande
minoritet, tycker man. Och det tycker jag också. Det
anser jag verkligen, särskilt som också riksdagen i
debatten den 20 mars i år sagt att ämnet måste utfors-
kas.
Vad vi politiker kan göra utan att styra forskning-
en är att skapa ekonomiska förutsättningar också för
forskning kring ämnen som kanske inte ur ett strikt
ekonomiskt perspektiv är direkt samhällsnyttiga.
Genom att ställa ekonomiska resurser till förfogande
för forskning kring folkmord i vid bemärkelse, och
dit räknar jag även i högsta grad seyfo, kan vi politi-
ker stimulera forskare vid universitet och högskolor
att dra i gång forskning om bl.a. seyfo. Det är våra
pengar, men det är deras initiativ. Hur ställer sig
utbildningsministern till att särskilda medel avsätts
för folkmordsforskning i vid bemärkelse?