Fru talman! Det ser ut som att vi är helt överens
när det gäller diskussionen om att detta är ett angelä-
get forskningsområde. Men det är klart att jag som
ansvarig för forskningspolitiken möter många likvär-
digt angelägna forskningsområden. Om vi skulle
flytta över beslutsmöjligheterna i fråga om vad vi ska
beforska från forskarna själva till regering och riks-
dag skulle vi hamna i en situation där forskningens
frihet skulle bli väldigt kraftigt reducerad.
Det är därför jag ändå, inte för att jag vill vara
omöjlig på något sätt, vill hålla emot den detaljre-
gleringen. Jag förstår att Margareta Viklund också
delar den övergripande bedömningen.
Jag ser gärna att man engagerar sig i detta forsk-
ningsfält. Regeringen har ju också engagerat sig för
att stärka möjligheterna för humaniora, och inte minst
historisk forskning. Dels har vi gjort det genom för-
stärkningar av Vetenskapsrådets ämnesråd för huma-
niora och samhällsvetenskap, där inte minst satsning-
ar på unga forskares möjligheter att bryta en ny fors-
karbana betyder mycket. Dels har vi avsatt en särskild
summa på 10 miljoner för forskning kring småämne-
na. De behöver ett extra stöd. Dels handlar det om att
bygga upp en forskarskola i historia, två år, en fors-
karskola i moderna språk, en forskarskola i genusve-
tenskap och skolor i flera ämnen som är viktiga för
humaniora och samhällsvetenskap.
I den meningen stöder vi reellt och klart forskning
inom det humanistiska fältet. Södertörns högskola,
som Margareta Viklund pekar på, är ju ett gott exem-
pel på en högskola som har goda forskningsresurser,
bättre än de flesta andra högskolor.
Enskilda forskningsprojekt i en högskola är något
som regeringen varken har kännedom om eller lägger
sig i. Det ingår just i forskningens frihet. Där kan det
ju vara så att ett forskningsprojekt pågår men sedan
konkurreras ut av andra forskningsprojekt. Ett annat
forskningsprojekt växer sig kanske så pass livskraftigt
att det tar över och tar resurser från andra fält. Den
här dynamiska processen vore det mycket skadligt
om vi lade oss i direkt från riksdagens och regering-
ens sida.
Jag har stor respekt för Margareta Viklunds öns-
kan. Jag pekar själv på det här som ett viktigt område.
Vi har ett antal initiativ; förstärkning av humanistisk
forskning, Uppsalas forskningsprogram kring folk-
mord, forumet som snart öppnar och den seminariese-
rie som nu också pågår i forskarvärlden kring detta
viktiga forskningsämne.