Fru talman! Det finns uppenbarligen ideologiska skillnader framför allt mellan Moderaterna och, såvitt jag kan utläsa, övriga partier i riksdagen.
Koldioxidskatten har vid ett flertal tillfällen både här i kammaren och i nationella och internationella sammanhang prisats av Lena Asplunds partiledare. Lena Asplund säger att vi ska sätta upp mål, inte detaljstyra. Men jag tycker att vår uppgift, inte minst i den här frågan, är att försöka ge de styrmedel som behövs för att uppnå målen.
Lena Asplund vill ha morötter, inte piskor. Morötter ska ges till dem som sysslar med miljöstörande verksamhet för att det ska bli bättre. Sjuka och arbetslösa ska ha piskor.
Miljöbilspremien är en bra åtgärd. Men vad händer sedan? Vad vill man sedan? Jag skulle vilja att man sade: Nu vet vi. Miljöbilar finns det gott om. Sådana börjar komma ut på andrahandsmarknaden. Då kan vi verkligen gå in och höja bensinskatten. Syftet måste väl vara att färre ska köra fordon som går på miljöstörande bensin med åtföljande stora koldioxidutsläpp.
Sedan har vi detta med att oppositionen inte vill hjälpa andra länder. Jag ber dig att läsa på i den frågan. Den har vi jobbat med i väldigt många år. Men vi räknar inte in det här i våra egna åtaganden.
Hur ställer ni er till att försöka få till stånd bra åtgärder utomlands samtidigt som vi har ett högt satt mål, ett effektivt och bra mål, hemma i Sverige?