Herr talman! Vänsterpartiet står bakom samtliga reservationer vi har i betänkandet, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 1 och 3.
Herr talman! Jag tänkte i huvudsak uppehålla mig vid frågan om den så kallade pumplagen, där det också finns ett tillkännagivande från utskottets majoritet. Faktum är att vi i Vänstern hade varit besvärliga och bråkiga inför det beslut som fattades 2005; det tror jag att ni kan intyga från båda sidor. Det var först på slutet det blev majoritet för den så kallade pumplagen.
Vi hade nämligen en rädsla för att detta skulle kunna gynna ett förnybart bränsle på bekostnad av andra. Därför fick vi till stånd de 150 miljoner som det har pratats om. Vi hade detta som krav. Vi ville att det skulle komma in för att man åtminstone skulle kunna ha större möjlighet att säkerställa att även till exempel biogas skulle kunna vara ett alternativ när man följde pumplagens intentioner, nämligen att bygga ut ett nät av pumpar - eller vad man nu vill kalla dem för - med förnybara bränslen.
Tyvärr hjälpte inte det. Vi kan konstatera att trots att lagen var teknikneutral har det i praktiken blivit framför allt etanol som har gynnats, vilket är olyckligt. Det kan sägas här att vi lade in en massa brasklappar i det beslut som riksdagen fattade. Det här skulle genomföras den 1 april 2006. Då var det de största bensinmackarna som skulle tillhandahålla bränslet. Sedan var det i fallande skala. Vi lade också in att det var viktigt att man följde upp detta från regeringens sida. Den skulle följa utvecklingen noga. Om det skulle visa sig att något förnybart bränsle skulle gynnas framför andra skulle regeringen då återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Vi sade också att det var viktigt att man fick ett fungerande nät i hela landet. Om man köper en biogasbil, till exempel, är det ganska ointressant om det bara finns pumpar där man bor. Om man har tänkt sig att åka norrut kanske det inte finns någonting. Vi ville att det skulle finnas ett fungerande nät i hela landet. Om inte det funkade skulle regeringen återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder. Det har inte regeringen gjort. Det framgår av den pumplagsutvärdering som faktiskt riksdagen tog initiativ till redan 2008 och som vi sedan redovisade i februari 2010. Där framgår tydligt att man inte kan säga det som har sagts många gånger från den här talarstolen och i många landsortstidningar när man har beskyllt den nuvarande oppositionen för den så kallade mackdöden.
I den här utvärderingen slår vi fast att man inte kan hävda att det är pumplagen i sig som har lett till detta, utan det beror på helt andra åtgärder, precis som Hans Stenberg var inne på. Det handlar snarare om en strukturrationalisering. De stora bensinbolagen och oljebolagen har tagit pumplagen som intäkt för att skylla på politikerna och passat på att försämra servicen ute i de mer glest befolkade områdena.
Det tillkännagivande som majoriteten kommer med kan också ses som en kritik mot den egna regeringen. Om regeringen hade gjort som vi i trafikutskottet sade och som riksdagen beslutade om hade man kunnat rätta till en del felaktigheter. Man hade kunnat överväga om man skulle genomföra det sista steget eller om man skulle avvakta och utvärdera de två första stegen. Man hade kunnat fundera på om detta var rätt väg att gå eller om man måste justera lagen på något vis. Det har man inte gjort.
Även om jag kan hålla med Hans Stenberg om att det är en lite slätstruken formulering kan jag ändå tolka det så att indirekt, eller om man vill direkt, kritiserar majoriteten att regeringen åtminstone i den här frågan har varit lite försumlig och inte gjort det den borde ha gjort. Man hade kunnat göra en utvärdering för att hitta justerande åtgärder. Det är bra, även om det är lite slätstruket, att ni vid ett tillfälle kan komma med kritik mot den egna regeringen.
Jag tycker att det är viktigt att vi slår fast att syftet med pumplagen inte var att man skulle slå ut små tankställen eller att man skulle få åka långa sträckor runt om i landet, till exempel i glesbygd, för att hitta ett ställe där man kan tanka förnybart eller över huvud taget tanka. Det var absolut inte syftet. Om det blir en konsekvens genom strukturrationalisering eller om man inte får igenom de här dispenserna från pumplagen gäller det att man snabbt går in och justerar detta och hittar åtgärder för att kompensera och säkerställa ett vittomfattande nät av förnybart bränsle, eller för den delen laddstolpar, runt om i landet. Det ska inte bara finnas runt de största städerna. Vi behöver ha en total omställning där alla som vill ska kunna köra på förnybara bränslen oavsett var man bor i landet.
Jag hoppas att det här tillkännagivandet har det goda med sig att det sker någonting och att det vidtas åtgärder antingen av den nuvarande regeringen eller av nästa. Jag hoppas att man kan hitta kompensatoriska åtgärder och annat som säkerställer att man i fortsättningen inte kan skylla på pumplagen utan måste redovisa att det finns helt andra orsaker till att man lägger ned mackar utanför de större städerna.
Herr talman! Vi tycker att en miljöbil ska framställas på ett sådant sätt att man inte i onödan förbrukar ändliga resurser. Den ska kunna tillvaratas efter det att man har kört färdigt med den. Den ska gå på ett bränsle som är bra och som inte släpper ut en massa partiklar eller onödiga växthusgaser. Det innebär att man hela tiden måste skärpa miljöbilsdefinitionen.
Om man går in punktvis i historien och tittar finns det olika definitioner på vad en miljöbil är. Majoriteten svarar att man inte tycker att det är något större problem, för i stort sett tycker man att en miljöbil är likadan. Men sedan visar man själv att när det gäller förmånsbeskattning och trängselavgifter har man en delvis annorlunda definition. Det tycker vi är väldigt olyckligt. Det finns inga giltiga skäl för att man inte ska kunna hitta fram till en definition på vad en miljöbil är. Den ska gälla förmånsbeskattning, trängselavgifter och beskattning i övrigt. Sedan ska den kunna skärpas med tiden. Det är vi helt överens om.
Jag skulle gärna vilja att någon från majoriteten förklarar varför det är fel att ha en enhetlig miljöbilsdefinition som gäller samtliga områden där begreppet miljöbil förekommer. Vad är det för vits med att man har en differentierad miljöbilsdefinition inom vissa områden? Vad är syftet med det? Handlar det bara om en praktisk lösning som jag inte har lyckats hitta? Vad är orsaken till att man inte kan bifalla förslaget att miljöbilsdefinitionen bör vara enhetlig? Det innebär inte att den behöver ligga still, utan den kan förändras. Men om man ändrar den ska det också vara en enhetlig definition så att alla vet och så att det är förutsägbart när man köper en ny eller begagnad bil om det är en miljöbil eller inte. Det ska inte vara en miljöbil i vissa fall och inte i andra. Det blir något diffust för den som ska försöka grotta sig igenom de ganska besvärliga lagtexter som gäller detta.
Herr talman! Med det avstår jag från att kommentera de andra frågorna. Jag tycker att Hans Stenberg har tagit upp dem på ett utmärkt sätt. Det gäller övergivna fordon och fordonsekipage.