Fru talman! Ett av de största misstagen inom EU-politiken som den här regeringen har begått sedan den tillträdde var att underteckna den så kallade sociala pelaren. Skälet till att man valde att skriva under detta dokument och dessutom ta initiativ till detsamma kan jag bara spekulera om. Min misstanke är att man gärna ville sätta sitt namn på ett dokument som man hoppades skulle bli historiskt viktigt eller att man ville framhäva sin egen arbetsförmåga på något sätt.
Konsekvenserna av denna plan är delvis väldigt allvarliga. De leder till ökade utgifter för Europeiska unionen, utgifter som redan är för stora i dag, och mer lagstiftning bland annat om minimilöner. Här har regeringen en inställning som är svår att begripa. Regeringen påstår att Europeiska unionen inte har behörighet att lagstifta om minimilöner på ett sätt som skapar rättigheter för enskilda. Där är vi helt eniga. Vi tycker också att det är helt omöjligt att läsa fördraget på något annat sätt än att det förslag som ligger på bordet, i den mån det skapar rättigheter för enskilda, strider mot EU:s grundlag. Men regeringen har också inställningen att den sociala pelaren inte på något sätt utökar Europeiska unionens behörighet. Dessa två ståndpunkter går inte ihop. Om man anser att unionen inte har rätt att lagstifta om minimilöner på det sätt som nu sker, och denna lagstiftning nu ligger på bordet och kan antas relativt snart med kvalificerad majoritet, då har kommissionen per definition utökat unionens behörighet. Det är helt självklart.
Jag skulle gärna vilja att statsrådet reder ut detta något udda ställningstagande.