Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett utförligt svar men dock inte ett svar som är precist nog.
Det som statsrådet säger är att fördraget inte har förändrats. I och med den sociala pelaren har fördraget alltså inte förändrats, och unionens befogenheter ligger därmed fast. Men det är inte det som jag säger. Mitt argument var inte att man hade förändrat unionens befogenheter de jure i fördraget. Det har jag aldrig påstått, och det har ingen från vårt parti påstått. Det som jag påstår är att det finns andra sätt att utvidga unionens behörighet, nämligen genom att använda ECJ:s, alltså EU-domstolens, praxis. Det är så man kommer att göra i detta fall. Man kommer att lägga fram ett förslag som vi båda tycker strider mot fördraget. Det går utanför de befogenheter som fördraget ger unionen. Men förslaget, om det antas, kommer att bekräftas av EU-domstolen och därmed bli en del av dess praxis och därmed bli lag i Europeiska unionen. Alltså har Europeiska unionens behörighet utvidgats utan att någonting har ändrats i fördraget.
Jag tycker att det är detta problem som statsrådet nu måste förklara.
Hur kan man säga att den sociala pelaren inte utvidgar unionens behörighet när ett förslag som är direkt sprunget ur den sociala pelaren, förslaget om minimilöner, strider mot fördraget men som med största sannolikhet kommer att bekräftas av domstolen om det antas? Det är alltså inte fråga om att man skriver om fördraget utan att EU-domstolens praxis puttar unionens behörighet framåt. Ser inte statsrådet att det är ett problem?