Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Jugoslavientribunalen

LENNART ROHDIN (fp), 1994-06-01 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det är ingen stor dag för Sveriges

riksdag, när vi i dag skall ta ställning till frågan om

en krigsförbrytartribunal för kriget i det forna

Jugoslavien. Det är ett rent expeditionsärende, och

ingen hade väntat sig någon debatt. Jag kommer

inte heller att gå emot förslaget, men jag kan

absolut inte känna någon stolthet över det

kommande beslutet.

Den 22 maj var det två år sedan republiken

Bosnien-Hercegovina invaldes i Förenta

Nationerna och uppnådde fullt folkrättsligt

internationellt erkännande. Därmed hade

omvärlden utsträckt det skydd som FN-stadgan

erbjuder också till folken i Bosnien. Då hade den

serb-nationalistiska våldtäkten på Bosnien pågått i

en och en halv månad, och världen var förstummad.

Sedan dess har folkmordet i Bosnien fortgått i

ytterligare två år. Ett folkmord sker i Europas mitt,

mindre än fem år efter Berlinmurens fall och

frihetens timma för hela Europa. Mer än 200 000

barn, kvinnor och män har mördats. Många fler har

skändats, misshandlats och torterats. Mer än 3

miljoner människor har fördrivits från sina hem.

Herr talman! Med folkmordet i Bosnien har en

myt, som den fria demokratiska världen levt på

sedan andra världskriget, krossats. Det var en lögn

redan då att den demokratiska världen inte kunde

förhindra förintelsen i Hitlers utrotningsläger,

därför att den inget visste -- den myten är nu

krossad.

I mer än två år har vi alla dagligen via TV-rutan i

våra vardagsrum kunnat följa det fasansfulla. Och

vi, den fria världen, har låtit det ske. Vi vet allt, vi

ser allt, men vi har inte ingripit. Först efter 22

månader, när CNN:s TV-bilder från massakern på

Sarajevos marknadstorg upprörde TV-tittarna runt

om i världen, ingrep FN och Europa genom att

ställa ultimatum till bödlarna på kullarna runt

Sarajevo.

Det är ett ingripande som har full täckning i FN-

stadgan. Ingripandet vore dessutom en logisk följd

av alla de enhälligt antagna resolutionerna i FN:s

säkerhetsråd under mer än två år. Inget veto har

hindrat FN från att leva upp till sin stadga och till

sina åtaganden. Det är demokratiernas oförmåga

att sätta stopp för det brutala, hänsynslösa våldet

som varit enda skälet.

Herr talman! Nu reses nya murar i Europas mitt --

murar i Sarajevo och i Bosnien. Murar reses av

Milosevic och hans handgångna bödlar Karadzic

och Mladic. Murar reses under benäget bistånd av

John Major, François Mitterrand och deras

kolleger i regeringskanslierna i Europas

huvudstäder.

Efter murens fall förklarade den amerikanske

politologen Francis Fukuyama att historien var

död. Nu hade freden och friheten segrat slutgiltigt.

De gångna tre årens krig i det forna Jugoslavien har

visat att de politiska ledarna i den fria världen helt

saknat idé om och vilja och förmåga att leva upp till

den dröm, som föddes vid Berlinmuren i oktober

1989.

Kommunismens fall blev inte historiens död. Det

blev historiens återkomst med allt det

fruktansvärda, som också är en del av det

europeiska historiearvet. Upplysning och

humanism är inte mer betecknande för vårt

gemensamma europeiska historie- och kulturarv än

korståg, kolonialism och förintelse.

Herr talman! För att markera sin avsky inför det

som sker har FN beslutat inrätta en

krigsförbrytartribunal. Det är den vi nu skall

tillskynda.

När kriget en gång är slut, skall FN och de

europeiska staterna ställa slaktarna från

avrättnings- och våldtäktsplatserna i Bosniens

städer, byar och landsbygd till ansvar inför FN-

tribunalen i Haag. Så tvår omvärlden och dess

ledare sina händer inför historien, så att de kan

fortsätta med sina högtidstal om fred, frihet,

demokrati och mänskliga rättigheter.

Samtidigt förhandlar FN:s och EU:s företrädare

under sedvanliga diplomatiska former i eleganta

hotell- och konferensrum med de ytterst ansvariga,

de som uppviglat, hetsat och försörjt de enkla

mördarna ute på fältet. Omvärlden trycker på

ledarna för det våldtagna Bosnien att kompromissa

med folkmordets ytterst ansvariga i Belgrad och

Zagreb, Pale och Mostar. Som vår tids främste

europeiska statsman, den tjeckiske presidenten

Vaclav Havel, så tydligt visat upplever vi återigen

ett München 1938 -- och demokratierna spelar åter

med.

Krigsförbrytartribunalen är bara ett alibi för

demokratiernas ovilja och oförmåga att värna

friheten och demokratin när den hotas på allvar.

Som Wilhelm Agrell visade i en artikel i Dagens

nyheter för en vecka sedan har tribunalen knappast

kommit i gång, ett år efter det att den startade.

Omvärlden har inte förmått att presentera mer än

en bråkdel av de finansiella resurser som krävs för

att tribunalen skall kunna verka. Det är ju knappast

heller avsikten. Den skall gå till historiens arkiv

som det stycke papper, den är avfattad på i

säkerhetsrådets resolutioner.

Herr talman! Så länge inte Milosevic och Tudjman,

och deras hantlangare Karadzic, Boban och Mladic

är huvudåtalade, blir FN-tribunalen en fars. Det

blir en av de svartaste i vår historia. Och varför

skulle inte John Major, François Mitterrand och

andra europeiska ledare höras som de

medbrottslingar historien aldrig får glömma att de

varit?

Debatten

Hämtad sida: 6

6 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LENNART ROHDIN (fp): Jugoslavientribunalen (1994-06-01) — PRESS0