Herr talman! I förra årets forskningsproposition
slogs fast att BRÅ skulle utvecklas till ett kvalificerat
expertorgan i kriminalpolitiska frågor under
regeringen. Samtidigt skulle uppbyggnaden av den
kriminalpolitiska forskningen vid universiteten
intensifieras. Forskningen skulle fortsätta vid BRÅ,
framför allt den tillämpade forskningen.
BRÅ:s delvis nya inriktning innebär en fokusering
på utveckling och utvärdering inom det
kriminalpolitiska fältet. BRÅ skall sammanställa
och förmedla för rådets verksamhetsområde
relevant information om kriminalvetenskaplig
forskning till myndigheter, till olika organisationer
och till enskilda. Dessutom skall BRÅ ansvara för
övergripande utredningar och analyser av
samhällets samlade resurser inom det
kriminalpolitiska fältet. På så sätt ges också
underlag till statsmakterna för kriminalpolitiska
åtgärder. Jag menar att det är av mycket stor
betydelse att vi har rätt underlag för att kunna fatta
riktiga politiska beslut.
Vad gäller medelstilldelningen yrkar
socialdemokraterna, som Alf Eriksson sade, på
ytterligare 3 miljoner kronor medan Vänsterpartiet
vill minska anslaget med 10 miljoner kronor.
Anslagstilldelningen är emellertid väl avvägd. Jag
gör den bedömningen, eftersom den är i enlighet
med vad BRÅ själv har äskat. Jag vill betona detta,
eftersom Alf Eriksson frågade mig om jag anser att
anslagstilldelningen är tillräcklig. Jag utgår ifrån
att om BRÅ får det som man har äskat innebär det
också att medlen räcker till för att man skall kunna
bedriva sin verksamhet under, som Alf Eriksson
betonade, tillfredsställande förhållanden.
BRÅ har dessutom självt föreslagit att en
nedskärning med 1,5 miljoner kronor görs av
anslaget för budgetåret 1994/95. Dessa medel skall
överföras till den kriminologiska forskningen på
universiteten, i enlighet med de planeringsramar
som regeringen fastställt för perioden.
Jag är vidare i grunden mycket positiv till en
professur vid BRÅ -- det har jag sedan länge
uttalat -- men regeringen är inte nu beredd att
inrätta en sådan. Man håller ju på att bygga upp
professurer vid universiteten.
BRÅ tillförs också 5 949 000 kronor den 1 juli 1994,
då BRÅ tar över beställaransvaret för statistiken
inom rättsväsendet. Ansvaret kommer här att
omfatta både kriminalstatistik och annan statistik
för rättsväsendet. Jag yrkar därför avslag på
reservation 1.
Herr talman! BRÅ har på regeringens uppdrag och
i samverkan med Rikspolisstyrelsen och
Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids- och
omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska
verksamhetsområdet för tiden fram till sekelskiftet.
Målet för analysen var att ta fram ett underlag för
fortsatta överväganden inom regeringskansliet när
det gäller reformarbetet inom kriminalpolitikens
område. Analysen har särskilt tagit sikte på följande
frågeställningar:
--Hur ser den förväntade brottsutvecklingen ut?
--Vilka åtgärder krävs med tanke på den förväntade
brottsutvecklingen?
--Vilken arbetsbelastning kan det komma att bli
inom rättsväsendet?
--Vilka krav bör ställas på kriminalpolitiken utifrån
den här analysen?
BRÅ har utifrån denna analys också utfärdat ett
recept. BRÅ förespråkar en nationell
brottspreventiv strategi, där åtgärder inom
rättsväsendet samordnas med åtgärder inom andra
samhällssektorer som skolan, socialtjänsten,
frivilligorganisationer m.fl. Strategin bör också
innefatta frågor som huvudmannaskap för den
brottsförebyggande verksamheten,
huvudmannaskap för frågor som rör de lokala
brottsförebyggande programmen, en årlig och
förbättrad brottsofferundersökning och
förbättringar av rättsstatistiken. Denna framtids-
och omvärldsanalys pekar på en fortsatt utveckling
av antalet brott, om man inte radikalt lägger om
politiken, tänker om och åtgärdar. Vi slår fast att
brottsligheten är oacceptabelt hög redan i dag. Det
är absolut icke önskvärt att den ökar.
Frågan är då vad man skall göra. Det behövs en
långsiktig förändringsprocess. Det är nödvändigt att
bygga kriminalpolitiken på en helhetssyn. Det
verkar som om Alf Eriksson inte har läst detta, som
slås fast både i betänkandet och i propositionen.
Detta gäller åtgärder både från det allmänna och
från samhället i övrigt.
Det krävs åtgärder på bred front inom
kriminalpolitikens traditionella områden. Man
måste se på strafflagstiftningen, på polisens
verksamhet och på kriminalvårdens roll. Självfallet
innefattas detta i kriminalvårdens hela problematik,
men det skall å andra sidan inte vara enbart på de
områdena som man skall studera hur
kriminalpolitiken i framtiden skall utformas. Jag
tror att vi är överens om att de traditionella
kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendet
främst består av ingripanden och reaktioner mot
redan begångna brott. Jag tror också att vi är
överens om att sådana åtgärder snarast är ett
uttryck för misslyckande i ambitionen att förebygga
och förhindra brott.
Man kan naturligtvis inte frångå att också en av
rättsväsendet utformad fast och konsekvent
kriminalpolitik som tillämpas av statssystemet har
förebyggande effekter.
Också de här förklaringarna har jag hämtat från
budgetpropositionen. I budgetpropositionen står att
direkt brottsförebyggande insatser och åtgärder
måste prioriteras. Alf Eriksson sade i sitt anförande
att vi inte talar om brottsförebyggande insatser utan
bara vill åtgärda brott som redan har begåtts. Men
i betänkandet och i budgetpropositionen står klart
och tydligt att brottsförebyggande insatser skall
prioriteras. Det betyder väl att man menar allvar
och tycker att det här är viktigt? Ordet prioritera
innebär faktiskt att sätta först och före.
Vi måste skapa möjligheter för samhället att
utvecklas, så att människor kan växa i mognad och
ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt
viktigt är detta när det gäller barn och ungdomar.
Också dessa ord har jag hämtat ur betänkandet och
budgetpropositionen. Trots detta har
Socialdemokraterna en reservation där man säger
att man måste satsa på barn och ungdomar. Ni
kunde ju i stället bara ha skrivit av det som står i
budgetpropositionen.
Jag utgår från att alla politiker vill slå vakt om det
generella välfärdssamhället. Jag utgår från att
ingen politiker eftersträvar hög arbetslöshet, även
om arbetslösheten ökade under den
socialdemokratiska regeringstiden. Jag utgår från
att ingen vill ha stora sociala klyftor eller öka de som
finns, även om de sociala klyftorna ökade enormt
under den förra socialdemokratiska regeringen. Jag
utgår också från att ingen vill ha förslummade
bostadsområden.
Vi i regeringspartierna betonar hur viktigt det är
med förebyggande insatser, och vi betonar hur
viktigt det är att stärka familjens ställning och att ta
till vara skolans möjligheter som fostrare, hur
viktigt det är att ge unga normer och värderingar
och hur viktigt det är att barn lär sig skilja på mitt
och ditt och rätt och fel.
I betänkandet betonas det också hur viktigt det är
att ta till vara människors engagemang och
deltagande inom det brottsförebyggande området.
Regeringen har nyligen också gett BRÅ i uppdrag
att utarbeta ett nationellt brottsförebyggande
program, som BRÅ självt har önskat.
Detta program skall belysa frågor om inriktning och
målbeskrivning för det brottsförebyggande arbetet,
ansvarsfördelning, samordning och -- lyssna noga
nu -- samverkan på olika nivåer samt uppföljning
och utvärdering av resultatet. En central fråga
anges vara vilka åtgärder som behövs för att
förhindra att unga människor dras in i kriminalitet
och missbruk.
BRÅ är ju också representerat i
Trygghetsutredningen och skall vid arbetet med ett
nationellt brottsförebyggande program hålla
kontakt med och beakta det arbete som sker inom
den utredningen vad gäller lokalt
trygghetsskapande arbete, närpolisverksamhet och
ett problemorienterat brottsförebyggande
arbetssätt.
Målet är att regeringen under våren 1995 skall
kunna förelägga riksdagen ett förslag till ett
nationellt brottsförebyggande program.
Dessutom skall regeringen tillsätta en särskild
utredare med uppdrag att ta fram en samlad
resultatredovisning för det kriminalpolitiska
arbetsområdet. Det arbetet skall vara avslutat före
1994 års utgång.
Av det sagda framgår väl ändå väldigt tydligt att
regeringen lägger stor vikt vid att minska
brottsligheten och öka människors trygghet och att
regeringen lägger särskilt stor tonvikt vid
brottsförebyggande insatser inom
kriminalpolitiken.
Med detta vill jag yrka avslag på reservation 2.
Herr talman! I motion 809 av Socialdemokraterna
begärs som vi hörde här tidigare att BRÅ ges ett
generellt uppdrag för uppbyggande av lokala
brottsförebyggande organ i landets kommuner och
att en fond inrättas, i vilken BRÅ administerar,
prövar och fördelar medlen.
Först vill jag framhålla att lokalt
brottsförebyggande arbete och initiativ bör
stimuleras. Statsmakterna har ett ansvar för att
skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd
till lokalt brottsförebyggande arbete. Detta betonas
i betänkandet. Enligt tidigare regeringsbeslut har
BRÅ och Rikspolisstyrelsen stött bildandet av fem
pilotprojekt, vilket också Alf Eriksson berörde i sitt
anförande. De här erfarenheterna skall samlas för
att kunna användas på andra håll i landet. BRÅ
håller nu på med en fortlöpande uppföljning av
projekten och skall lämna en slutlig redovisning i
höst.
BRÅ skall också under innevarande budgetår ägna
särskild uppmärksamhet åt att utifrån de här
erfarenheterna utveckla modeller för lokalt
brottsförebyggande arbete. För att kunna göra det
har BRÅ börjat med en landsomfattande
inventering och systematisering av
brottsförebyggande verksamhet som bedrivs i olika
kommuner på initiativ av kommuner, polisen eller
båda delar. Det här beräknas kunna avrapporteras
nästa budgetår.
Dessutom arbetar Trygghetsutredningen nu med att
se över rollfördelningen mellan enskilda poliser och
kommuner i arbetet med att skapa trygghet mot
brott, särskilt vardagsbrottslighet och
ordningsstörningar. Kommittén skall också studera
hur möjligheter till samverkan kan utvecklas mellan
enskilda och polis.
På grund av allt detta aktuella utrednings- och
utvärderingsarbete gällande lokalt
brottsförebyggande arbete bör motionen nu avslås
av kammaren.
Jag yrkar avslag också på reservation 4, som är en
upprepning av vad Ny demokrati uttryckte i en
motion i fjol. Brottsbalkens bestämmelser om
straffmätning och påföljdsval ger redan i dag
domstolarna möjlighet att i tillräcklig utsträckning
beakta allmänpreventiva hänsyn vid valet av påföljd
för brott.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.