Herr talman! Detta ärende handlar om anslag till
Brottsförebyggande rådet och om
brottsförebyggande åtgärder. Bakom rubriken
döljer sig ett viktigt ställningstagande. Det gäller
hur vi effektivast skall bekämpa brottsligheten.
Vi socialdemokrater anser att kriminalpolitikens
huvuduppgift är att förebygga och motverka brott.
I ett samhälle där människorna känner trygghet och
bryr sig om varandra finns det mycket större
möjligheter att få ned brottsligheten än vad det finns
i ett samhälle med stora klasskillnader.
Regeringen genomför nu en nedrustning av det
svenska välfärdssamhället. Ökade klyftor, social
utslagning och hög arbetslöshet är grogrund för
brottslighet. Försämringar inom skolan och
barnomsorgen riskerar att på sikt medföra mycket
allvarliga konsekvenser för brottslighetens
utveckling. Inte minst de senaste dagarnas belysning
av våldet i skolorna i massmedierna visar på dessa
faror.
Vi kan konstatera att också kriminalpolitiken har
fått ett nyliberalt ansikte. Hårdare straff för dem
som ertappas med att begå brott är ledstjärnan i
regeringens kriminalpolitik. Det är en dyrbar metod
som för länge sedan visat sig vara verkningslös i
kampen mot brottsligheten.
Antalet polisanmälda brott ökar ständigt. Även
detta visar att regeringens linje är verkningslös om
man verkligen vill minska brottsligheten.
Under valrörelsen inför förra valet gjordes
våldsamma attacker på den socialdemokratiska
kriminalpolitiken. Man lovade att det skulle bli
hårdare tag för att få ned brottsligheten om det blev
regeringsskifte. Vi ser nu resultatet. Visst blev det
hårdare tag och visst blev det dyrare, men
brottsligheten ökar. Det gäller främst våldsbrotten.
Herr talman! Detta måste betraktas som ett stort
misslyckande från regeringspartiernas sida.
Polisen ensam klarar inte denna uppgift. Därför
måste hela samhället engageras i kampen mot
brottsligheten. Det gäller att samverka -- inte bara
på central nivå, utan framför allt ute i verkligheten
där brotten begås. Jag skall återkomma med förslag
till sådana åtgärder litet senare.
Vi socialdemokrater har fogat tre reservationer till
utskottets betänkande. Den första handlar om
anslaget till BRÅ, den andra om kriminalpolitikens
inriktning och den tredje om lokala
brottsförebyggande organ.
Vi föreslår att anslaget till Brottsförebyggande rådet
utökas med tre miljoner kronor utöver vad som
framgår i budgetpropositionen. Vi vill på detta sätt
slå vakt om Brottsförebyggande rådet, så att dess
viktiga verksamhet kan bedrivas under
tillfredsställande förhållanden och med erforderliga
resurser.
I BRÅ:s anslagsframställan sägs det att endast
någon procent av de medel som används inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde avser
förebyggande åtgärder. Vi anser att
medelsförstärkningen bör användas till forskning
kring den ekonomiska brottsligheten, till att mäta
effekterna av de brottsförebyggande åtgärder som
pågår samt till inrättandet av en professur vid BRÅ.
I vår andra reservation tar vi upp inriktningen av
kriminalpolitiken, vilket jag berörde redan i
inledningen. Jag kan konstatera att den borgerliga
utskottsmajoriteten håller fast vid en gammal
beprövad medicin som visat sig verkningslös.
I betänkandet skriver majoriteten följande om
inriktningen av en långsiktig förändringsprocess: Så
mycket står emellertid klart, att den till stora delar
måste avse åtgärder inom de traditionella områdena
för kriminalpolitiken såsom förändring av
regelverket, främst avseende straffrätten och
påföljdssystemet.
Jag vill fråga Ingbritt Irhammar, som är
regeringspartiernas föredragande, om man med
detta menar att vi kan förvänta oss ytterligare
förslag om längre fängelsestraff för olika brott och
om dessa prioriteras framför åtgärder i
brottsförebyggande syfte.
I vår tredje reservation föreslår vi att en fond för
lokalt brottsförebyggande arbete inrättas. Vi anser
att varje svensk på sikt bör avsätta 10 kr om året för
detta ändamål. Vi vill avsätta 25 miljoner i
startkapital i en fond vars medel skall fördelas
mellan bl.a. kommuner, folkrörelser och
polisdistrikt för lokalt brottsförebyggande arbete.
Fonden skall administreras av BRÅ, som har att
pröva ansökan och fördela medel ur fonden samt
stödja och hjälpa polisdistrikt och kommuner att
lägga upp, genomföra och utvärdera den
brottsförebyggande verksamheten.
Den socialdemokratiska regeringen fattade i juni
1991 beslut om att en försöksverksamhet avseende
brottsförebyggande verksamhet skulle ske i fem
kommuner. Denna verksamhet håller nu på att
utvärderas, och resultaten är goda. I Karlskoga och
Degerfors har anmälningarna om brott minskat
betydligt och ett effektivt samarbete har upprättats
på lokal nivå.
Vi anser att det är mycket angeläget att dessa
projekt får fortsätta och att de sprids till andra
kommuner som är intresserade av verksamheten.
Folkrörelserna kan bidra med kunskap till denna
typ av brottsförebyggande verksamhet.
Erfarenheterna från dessa fem projekt visar att det
med begränsade medel går att nedbringa
brottsligheten på ett humant sätt och med en bred
uppslutning bland kommuninvånarna.
Jag vill med anledning av att försöksverksamheten
på de fem orterna nu utvärderas fråga
regeringspartiernas föredragande följande: Hur
blir fortsättningen för dessa försök om de inte får del
av de medel som vi socialdemokrater nu föreslår att
de skall få?
Avslutningsvis, herr talman, vill jag upprepa att
vägen till minskad brottslighet inte står att finna i
längre fängelsestraff utan i effektiva
brottsförebyggande åtgärder som är anpassade till
de förhållanden som råder på olika håll i landet.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska
reservationerna under mom. 1, 2 och 4.