Fru talman! Som tidigare talare sagt är det här
betänkandet skrivet utifrån den årliga rapport som vi
får från regeringen om vapenexport. Den brukar föl-
jas av en årlig motion från Miljöpartiet de gröna som
också behandlas i det här sammanhanget. Vi kan väl
alla konstatera att ingen av oss har flyttat sina posi-
tioner särskilt mycket i det här betänkandet. Fortfa-
rande står vi för en mer restriktiv vapenexport och
tycker att det borde vara självklart att samma regler
gäller för vapenexport som när vi diskuterar t.ex.
bistånd.
Jag tänkte vidröra det problem som vi väl oroas
väldigt mycket av just nu, nämligen situationen i
Kashmir och de problem som finns mellan Indien och
Pakistan. De tydliggör just det som vi vill ska ske.
Det behövs en restriktivare vapenexport från Sverige
sida, och det kan inte vara självklart som regeringen
tycks tycka att följdleveranser får fortgå också om
man har en krissituation eller en stark upprustning,
som i det här området, av kärnvapen.
Jag tycker att det är ganska bedrövligt att rege-
ringen kan dra in det bistånd som går till skolor och
utbildning för barn i Indien, men man slutar inte le-
verera vapen. Är det någonting som barnen behöver
är det väl mindre vapen och mer kunskap. Alltså
borde regeringen reagera precis tvärtom, nämligen
öka biståndet och stödet till människor i landet och
minska möjligheterna för regimen att använda sig av
vapen. Det här tycker jag är oerhört angeläget, och
det borde vara med i en mer genomgripande diskus-
sion i det politiska livet i Sverige.
Jag har ju suttit med i utredningen Globkom, som
bl.a. skulle handla om en mer samordnad politik på
det internationella området. Det var oerhört intressant
när vi kom in på vapenexportfrågan. Då var det inte
aktuellt att ha någon samordnad politik, och då var
det inte heller aktuellt att över huvud taget skriva
någonting om den oerhört viktiga frågan om vapen
och försäljning av vapen i ett internationellt, globalt
perspektiv.
Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer
som Miljöpartiet har skrivit i det här betänkandet men
för tids vinnande vill jag bara yrka bifall till reserva-
tion 2, som tar upp följdleveranser, och till reserva-
tion 7, som tar upp försvarsmaterielsamarbetet inom
EU.
Där är vi oerhört oroliga för att den i ett interna-
tionellt perspektiv kanske relativt restriktiva vape-
nexportpolitik som Sverige ändå har kan bli betydligt
mer liberal och tillåtande via det samarbete som man
går in i inom EU och inom WEAG. Vi tror nämligen
inte att det leder till att den svenska, restriktiva politi-
ken kommer att dominera. Det kommer att leda till att
än fler svenska vapen kommer att finnas ute i världen.
I den mån man inte lever upp till ens de regler som
Sveriges regering har satt upp för att man ska få
handla vapen tar man det via något av de andra län-
derna, och då tvingas Sverige bidra med leveranser
eftersom en stor del kommer att vara svensktillverkat.
Här borde regeringen ha varit betydligt tydligare
innan man gick in i det här samarbetet. Det är som vi
ser det en oerhört stor risk att man inte ens kommer
att kunna behålla den restriktiva vapenexport som
Sverige har i det här samarbetet. Man får en ännu mer
liberal vapenexport.
Därav kommer sig vår reservation och därav
kommer sig också att jag yrkar bifall till den.