Fru talman! Nu står vi här igen och ska behandla
regeringens årliga skrivelse om den svenska export-
kontrollpolitiken och krigsmaterielexporten.
Vi hoppas och drömmer alla om en fredlig värld
där folk är sams och inga krig existerar. Verkligheten
är tyvärr en helt annan. Världen är fylld av väpnade
konflikter, både inom stater och mellan stater. Det
internationella samfundet försöker att på olika sätt
minska verkningarna av våldet.
I FN-stadgan har man sedan länge försökt att
bringa något slags ordning och reda i det kaos som
krig och konflikt innebär, bl.a. genom att definiera
när ett land faktiskt har rätt att använda våld för att
försvara sig och sina invånare. FN-stadgan bör ligga
som grund när vi behandlar frågor om krigsmaterie-
lexport. Alla länder, inte bara Sverige, har rätt att
bygga och upprätthålla en försvarsmakt för att trygga
landets suveränitet och frihet. Därför ser jag det inte
som moraliskt förkastligt att Sverige säljer krigsmate-
riel till andra länder, men självklart ska vi göra det på
ett kontrollerat sätt. Ett klokt regelverk med välfunge-
rande prövningsmekanismer är nödvändigt.
Regelverk finns både på nationell och på interna-
tionell nivå. Sverige deltar i flera s.k. exportkontrol-
larrangemang för att bl.a. förhindra spridning av
massförstörelsevapen. Terroristattackerna i New
York och Washington den 11 september har visat att
massförstörelse kan åstadkommas utan att traditio-
nella massförstörelsevapen används. En av många
slutsatser man kan dra av det är att arbetet inom de
multilaterala exportkontrollarrangemangen nu måste
fokuseras på hur samarbetet ska utvecklas för att bli
effektivare, inte minst som ett instrument mot inter-
nationell terrorism.
Sverige har under en lång tid haft ett starkt försvar
och en stark försvarsindustri, men den säkerhetspoli-
tiska omvandlingen har helt förändrat hotbilden och
Sveriges säkerhetspolitiska läge. I dag är vårt försvar
betydligt mindre än tidigare, ja, alltför litet enligt oss
moderater. Vårt behov av försvarsmateriel är mindre
än tidigare, framför allt volymmässigt sett men inte
kvalitativt sett.
Utvecklingen är likartad den i Europas övriga län-
der. Den minskade efterfrågan på försvarsmateriel har
i sin tur inneburit att försvarsindustriföretagen i Sve-
rige och i övriga Europa har varit tvungna att om-
strukturera och rationalisera. Man söker samarbete
över nationsgränserna när det gäller såväl forskning
och utveckling som produktion. Jag välkomnar det
här samarbetet. Det är en naturlig följd av vår gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitik och en förutsätt-
ning för att det ska finnas kvar någon europeisk för-
svarsindustri över huvud taget.
En ytterligare förutsättning för en omstrukturerad
försvarsindustri är att det inte föreligger några större
skillnader mellan deltagande länders exportpolitik om
det här ska fungera mellan gränser. Med tanke på den
här utvecklingen tycker vi moderater, det har vi fram-
fört under flera år, att det vore naturligt att i EU ta ett
gemensamt ansvar även för exportkontrollen. Vi har
redan nu en gemensam uppförandekod. Men nu är det
dags att utveckla det här samarbetet. Vår vision är att
få fram EU-gemensamma exportregler för krigsmate-
riel. Vi inser att det kommer att ta tid, och därför vore
det bra om Sverige kunde börja driva frågan redan nu.
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till vår reserva-
tion nr 8.
Jag vill också understryka det som utskottet fram-
håller i betänkandet angående det vi lite slarvigt be-
nämner lätta vapen. Sverige arbetar tillsammans med
andra länder för att förebygga och bekämpa destabili-
serande ansamlingar, okontrollerad spridning och
illegal handel med dessa vapen. Det är angeläget att
regeringen nu påskyndar arbetet med den utlovade
nationella handlingsplanen angående lätta vapen.
Det är också angeläget att Sverige fortsätter att
driva de här frågorna internationellt. Ett exempel på
detta är det samarbete som har inletts mellan parla-
mentariker härifrån Sveriges riksdag, från central-
amerikanska parlament och Spanien, regeringsrepre-
sentanter, Kristna fredsrörelsen och FN. Vår förhopp-
ning är att denna typ av samarbete ska kunna fungera
som en modell för det fortsatta arbetet med lätta-
vapen-problematiken även i andra delar av världen.