Herr talman! Man satte dit egna pampar och hej-
dukar, sade Birger Hagård. Talar han månne om Staf-
fan Burenstam Linder eller Ingegerd Troedsson, som
var två före detta men också blivande framstående
moderata politiker? Nej, inte alls. I den här frågan
används nämligen två helt olika viktsystem. Det inne-
bär att det som Birger Hagård här har redogjort för
inte alls redovisar det totala läget.
Herr talman! Privaträttsliga subjekt - smaka på de
orden. Har de smak av demokrati? Smakar de folklig
kontroll? Smakar de som en del av det allmänna? Det
var privaträttsliga subjekt som Anders Björcks, Birger
Hagårds, Jerry Martingers och Inger Renés regering
skapade. Var det regeringsmedlemmarnas egen för-
mögenhet som omplacerades i privaträttsliga subjekt?
Gjordes kanske en insamling i regeringskretsen? Nej,
det var fem statliga löntagarfondsstyrelsers miljarder
man gjorde om till privaträttsliga subjekt.
Birger Hagård har givit oss sitt tolkningsperspek-
tiv. Han talar om löntagarfonderna som höjden av
odemokratisk organisation. Men där blandar Hagård
bort korten. För privaträttslig är i juridisk mening
motsatsen till offentligrättslig. Man kan också säga att
de står vid sidan av varandra, men de definieras på
helt skilda sätt. Regeringen, oavsett vilken politisk
färg den har, är det mest offentligrättsliga vi kan tänka
oss i det svenska samhället. Den regerar på den av
folket valda riksdagens mandat. Denna offentligrätts-
liga regering tar löntagarfondspengarna som samlats i
företag och genom enskilda som i avtalsförhandlingar
avstod lön. Man kan tycka mycket eller litet om lön-
tagarfonder, men medlen förvaltades i dessa fem
offentligrättsligt reglerade löntagarfondsstyrelser. Det
är dessa pengar som den borgerliga regeringen skulle
överföra till forskningsstiftelser, utan att den politiska
överläggning som man hade varit ense om ägde rum.
Den borgerliga regeringen hade ett annat mål, vilket
Birger Hagård har kommit tillbaka till här i dag, näm-
ligen det som Per Unckel så olycksaligt - det förmo-
dar jag att han tycker - uttryckte som att pengarna
skulle föras bortom demokratins kontroll. Smaka på
de orden också, herr talman - bortom demokratins
kontroll. Demokratins yttersta utpost i svenskt sam-
hällsliv fattar beslut som innebär att man uppnår ett
läge utanför demokratins kontroll.
Vi har tidigare i denna kammare vid många tillfäl-
len, också under mina få år här, diskuterat styrelserna.
Vi har utrett dem i KU. Vi har granskat frågorna. Vi
har haft följdlagstiftningarna på vårt bord. Vi ser hur
den politiska skiljelinjen har fört oss till så skilda
steg.
Den nuvarande regeringen har steg för steg slagit
ett brospann över det som i Per Unckels tankar var ett
förskräckande långt avstånd mellan demokratiskt
kontrollerad offentligrättslig förvaltning och den
dolda förvaltningen av svenska folkets miljarder i
privaträttsliga stiftelser. Först formaliserades stiftel-
sernas funktion, bl.a. genom att regeringen fick möj-
lighet att utse styrelse i stället för att styrelsen utsåg
styrelse. Det är en demokratisk skillnad. Det är en
avgrund mellan värderingarna. Stiftelserna fördes in
under svenska folkets kontroll. Nu tas alltså nästa
steg, som innebär att de också omfattas av något av
det mest offentligrättsliga av allt, nämligen offentlig-
hetsprincipen.
Herr talman! Den moderata reservationen har ett
oerhört intressant och avslöjande avsnitt. Man skriver
nämligen att stiftelserna redan tillämpar offentlighets-
principen. Man formulerar sig som om offentlighets-
principen är något som man kan välja eller välja bort.
Hagård sade just att det inte betyder ett skvatt. Om
själva kärnan i det svenska demokratiska systemet
säger Hagård att den inte betyder ett skvatt. Man hade
gjort en ensidig deklaration om att en öppenhet skulle
gälla, och så säger man så om offentlighetsprincipen.
Herr talman håller säkert med mig om att offent-
lighetsprincipen kan sägas vara vårt demokratiska
systems innersta kärna. Det är genom denna genom-
skinlighet vi skapar de förutsättningar som gör att den
offentliga makten utövas under lagarna och att männi-
skor kan ställas till svars för sina beslut. Det är inte,
som Moderaterna låter påskina i sin reservation, något
som man frivilligt kan välja. Det gäller i det som har
offentligrättslig status. En styrelse, utsedd att utse sig
själv, kan inte välja eller låta bli att välja denna ge-
nomskinlighet. Det är inte offentlighetsprincipen så
som grundlagen definierar den.
Stiftelserna får nu en sådan myndighetslik ställ-
ning inför lagen som offentlighetsprincipen förutsät-
ter. De är därmed förda tillbaka inom demokratisk
kontroll. För demokrater är därför detta en viktig dag.
Det är ett ganska oansenligt betänkande. Det är en
ganska tidig morgontid i kammaren. Men detta är
majoritetens tydliga vaktslående om demokratin.
Detta kallas i moderat vokabulär för socialisering och
byråkratisering. Vi andra, dvs. alla partier utom Mo-
deraterna, vet att det kallas demokrati. Folkets valda
ombud utser och kan avsätta sina ombud.
Den borgerliga regeringen kunde med demokra-
tiska medel fatta beslut om dessa offentligrättsliga
pengar. Därefter hoppades man att man hade placerat
pengarna utom demokratisk kontroll. Till all lycka
hade man fel. Ordningen är återställd. Moderaterna
ensamma kallar demokrati för socialisering och byrå-
kratisering. De tror att offentlighetsprincipen är något
man kan välja eller välja bort.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
konstitutionsutskottets kloka betänkande och avslag
på motionerna och reservationerna.