Fru talman! Jag vill ha en levande och livskraftig skärgård året runt, och då behövs en bofast befolkning. Jag vill också ha ett bra djurskydd. Den nya EG-lagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet får konsekvenser både för de boende och för djuren skulle jag vilja säga. Nu kan nämligen endast sjuka djur slaktas på plats, till exempel ute i skärgården, men däremot inte friska djur. Därför ställde jag redan i februari en fråga till jordbruksministern om detta.
I det svar som jag fick då sägs att det finns en huvudregel "men regelverket ger också utrymme för stor flexibilitet vad gäller särlösningar som till exempel gårdsnära slakt". Det finns också, som det står, "avsevärda möjligheter till individuell utformning av enskilda livsmedelsverksamheter". När jag fick det svaret började jag kolla upp saken, och det stämmer inte med verkligheten.
Låt mig ge ett exempel med en skärgårdsbo. Skärgårdsbor är ofta mångsysslare. De får göra lite av varje. De kan vara jordbrukare, och de kan försörja sig på en del annat också. Den skärgårdsbo som jag har som exempel har fått bidrag från länsstyrelsen för att hålla landskapet öppet. Han får sätta upp ett stängsel för sina djur och har därför skaffat ett antal djur, highland cattle. Nu kan han emellertid inte slakta dem på plats längre, vilket medför väldiga problem. Han måste åka bil, båt och bil igen med djuren. Han bor i Stockholms södra skärgård och får säkert transportera djuren till Uppsala för att få dem slaktade. Det betyder att djuren blir stressade, kvaliteten på köttet blir dålig, djuren får lida, och det blir dessutom dyrt.
Det som sägs i svaret på dagens interpellation låter i förstone jättebra, alltså att det även i fortsättningen ska finnas olika särlösningar och flexibilitet.
När man sedan konfronterar det med verkligheten och ringer till Jordbruksverket eller Livsmedelsverket vet de ärligt sagt inte vad jordbruksministern talar om. Man kan inte för någon enskild bonde som ringer tala om vad detta innebär och vad han skulle kunna göra för att slakta djuret på sin egen gård.
Nästan alla frågor som jag ställt till jordbruksministern återstår därför. Vad konkret menar jordbruksministern ska ske? Jag har en fråga. Skulle man kunna tänka sig en lösning där man får slakta hemma och sedan forsla köttet någon annanstans för all den kontroll som man behöver göra? Skulle det kunna vara en lösning? Jag skulle väldigt gärna vilja få ett svar. Det är inte bara jag som vill det, utan det är många som har djur ute i skärgården som skulle vilja ha svar på det.
Jordbruksministern hänvisar till att det diskuteras inom EU. Jag skulle vilja veta lite mer konkret: Vad är det för frågor som diskuteras inom EU? Jordbruksministern skriver bara i svaret att det pågår en diskussion inom EU. Vad är det för diskussion? Vad är det för frågor som jordbruksministern tar upp? Vad är det för lösningar på detta som man kan tänka sig? Skulle vi kunna få någon dispens i Sverige? Det skulle jag verkligen vilja veta.
Den stora frågan återstår. Vad ska konkret en lantbrukare, en jordbrukare, som har djur i Stockholms skärgård göra om han inte vill transportera djuren levande utan vill försöka sköta det hemma? Det gick förut. De som skötte nödslakt kunde också slakta friska djur. Det går numera inte. Det är dilemmat.