Herr talman! Det här är en viktig debatt om en oerhört viktig fråga. Det är den största klimatpolitiska debatten här under riksdagsåret och före valet, det val som är så viktigt för klimatarbetet. Jag kan därför bara beklaga att klimatministern inte har kunnat prioritera den här debatten.
Jag välkomnar naturligtvis att Karolina Skog har kommit till kammaren för att försvara den här regeringens förda klimatpolitik, och jag hoppas att hon hinner avsluta det här replikskiftet innan hon måste rusa vidare.
Jag vill börja med dieselbilar och barn. Det tänker jag inte ens bemöta, för det är inte värdigt i den här kammaren. Det kanske lyfter på en miljöpartistisk kongress, men jag hoppas att vi kan hålla oss över den nivån. Jag konstaterar bara att Karolina Skogs företrädare själv tyckte att dieselbilar var bra för klimatet.
Tyvärr är facit dystert när det gäller den här regeringens klimatpolitik. Jag ifrågasätter inte alls ambitionsnivån - det gör nog ingen - men tyvärr når den inte hela vägen fram. Det räcker inte med stora ambitioner och vackra ord. Klimatet bryr sig bara om resultatet, och det gör också skattebetalarna.
Nu är det bråttom. Ska vi hinna nå målen måste varje satsad krona göra största möjliga nytta. Därför föreslår Moderaterna klimatnyttoberäkningar så att vi ska veta var vi ska lägga våra pengar. Men i det här betänkandet säger regeringspartierna nej till just detta.
Det är viktigt att redovisa ekonomiska effekter för enskilda och företag när man ändrar skatter. Det är viktigt att redovisa sysselsättningseffekter när man vidtar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av samma anledning bör man också göra beräkningar av vilka åtgärder som faktiskt ger resultat på klimatområdet.
Därför undrar jag: Varför motsätter sig regeringspartierna den här typen av beräkningar?