Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servationerna 3 och 4. Enligt den här propositionen
om miljöredovisning och miljöinformation, skall de
företag som i dag omfattas av 1995 års redovisning-
slag också lämna upplysningar om verksamhetens
miljöpåverkan om verksamheten är tillstånds- eller
anmälningspliktig. Det här är en förbättring, men det
kan knappast betecknas som ett steg mot en hållbar
utveckling. Egentligen innebär det att företagen nu
skall redovisa det de redan i dag redovisar till Natur-
vårdsverket på ett nytt ställe, ett nytt papper, nämligen
i årsredovisningarna. Det är vi i och för sig positiva
till. Men det är inget steg mot en hållbar utveckling.
Det är en kosmetisk åtgärd.
I dag gäller det kontroll över de stora punktutsläp-
pen. Dem har vi koll på. Men det vi inte har koll på är
de många små utsläppen. Alla verksamheter som har
en viss miljöpåverkan - den lilla kemtvätten, åkeriet
eller jordbruket t.ex. - borde redovisa sin miljöpåver-
kan. På samma sätt vill vi utvidga miljöredovisningen.
Den som tillverkar en produkt borde också ha en
informationsplikt till konsumenter och till allmänhe-
ten om att ha en livscykelanalys.
I denna livscykelanalys vill vi att en produkts på-
verkan genom hela användningskedjan skall fram-
komma, t.ex. i transporten, vid konsumenternas an-
vändning och vid de olika effekterna av naturen i
produktionen.
Den tid är förbi då vi kunde fokusera på det som
kommer ur skorstenar och avloppsrör. Regeringen
säger själv att ett miljöanpassat näringsliv är en förut-
sättning för en hållbar utveckling och att man vill
underlätta och stimulera utvecklingen till en hållbar
sådan. Men det sker inte med denna proposition.
Dessutom kan man säga att det finns andra som
ställer krav på en vidgad miljöredovisning. I dag är
det svårt att bedöma olika ekonomiska risker hos de
företag som skulle kunna innebära olika miljörisker.
För detta har det förekommit stark kritik från bl.a.
finansinstituten. De kan i dag inte få information om
olika företags miljörisker. Det finns vissa företag som
har miljöredovisningar. Men det är inga miljöredo-
visningar som finansinstituten har någon nytta av. Det
är oftast en allmänt hållen text som handlar om att
företaget i fråga är duktigt på miljö. Ibland redovisar
man olika andra åtgärder. Men det finns ingen gemen-
sam redovisning som verkligen kan visa på de miljö-
risker som olika företag innebär.
Det finns alltså ett krav från marknaden på att man
skall ha miljöredovisningar. Allmänheten kan ha nytta
av att få information om olika produkter, då kan kon-
sumenterna läsa om dem i tidningarna och jämföra
olika produkter. Då kan utvecklingen drivas i riktning
mot produkter som är bättre för miljön. I dag har vi en
ganska ytlig sådan utveckling. Vi vill driva på ut-
vecklingen mot mer miljöanpassade produkter.
Jag vill kommentera en sak i propositionen. Na-
turvårdsverket har i en utredning sagt att man vill
minska antalet verksamheter i Sverige som skall vara
tillstånds- och anmälningspliktiga, detta bl.a. på grund
av att man inte har pengar för att kontrollera all verk-
samhet. Det innebär alltså att det i framtiden blir färre
verksamheter som blir tillstånds- och anmälningsplik-
tiga. Det innebär att det blir färre verksamheter som
kommer att ha detta upplysningskrav. Propositionen
förlorar så att säga i omfattning. Antalet verksamheter
som berörs av lagen kommer att krympa. Vi tror att
man skall driva på utvecklingen mot mer miljöanpas-
sade produkter och att det är en av de viktigaste frå-
gorna. En förutsättning för detta är att vi har miljöre-
dovisningar och att vi har livscykelanalyser och att
alla företag och inte bara vissa av dem som faktiskt
har påverkan på miljön omfattas av denna.