Herr talman! Dagen har varit lång. Jag vill börja
med att yrka bifall till vår reservation nr 1 i det
betänkande vi nu skall behandla.
Sverige befinner sig i en akut kris. Den svenska
socialtjänsten är i akut kris. Det är då
anmärkningsvärt att det kommer fler reaktioner
utanför denna riksdag om det verkliga läget än från
regeringen och den på detta område ansvarige
ministern. Trots utredningar är bevarandepolitiken
inom socialtjänsten kvar. Man har enorma
svårigheter att förändra någonting.
Jag har tillsammans med min kollega Leif Bergdahl
lagt fram yrkanden om ett flertal besparingsförslag.
Samtliga förslag avstyrks.
Det torde vara uppenbart att Sverige måste spara
inom socialtjänsten. Det överutnyttjande och det
bidragsfusk som förekommer sticker i ögonen på
folk. Man får en moralisk nedrustning när det gäller
behovet av socialtjänst. Vem som helst accepterar i
dag socialbidrag. Det har blivit en utgångsväg. Nu
har det gått så långt att socialbidragen på årsbasis
snart uppgår till tio miljarder. För några år sedan
var de sex miljarder. Ökningen går med en förfärlig
hastighet.
Kommunerna protesterar och vägrar att betala ut
pengar till vad de anser vara överkonsumtion. Men
skickliga socialbidragstagare överklagar till
länsrätten, och besluten ändras. Pengarna betalas
ut, och ruljangsen är i full gång.
Herr talman! Detta är en ohållbar situation. Det får
inte vara så att smarta bidragstagare suger ut
alltmer ur samhället. Staten lånar ju i själva verket
till detta. Sedan använder alltså fiffiga medborgare
den sociala välfärden maximalt.
Förra året avslöjades sanningar om verksamheten
inom Tensta socialkontor. Bidragstagare
semestrade i sina hemländer som de flytt ifrån och
kvitterade genom ombud ut sina sociala bidrag här.
Pengarna räcker som bekant kanske tio gånger
längre med deras hemländers konsumtionsnivå.
Människorna kommer ju ofta från länder som har
väldigt låga konsumtionspriser.
Bidragsfusket har vi börjat ta itu med i denna
kammare, men vi har inte kommit någon vart. Det
har inte hänt något.
Herr talman! Ebberöds bank är öppen dygnet runt.
Översatt betyder det att det är Sverige som
åtminstone varje vardag lånar en miljard just till
ofinansierad verksamhet.
Trots detta lånande, som man skjuter på framtiden
för kommande generationer att betala, blir ändå
allt fler personer i Sverige fattiga. I tidningarna
talar man nu om att ungdomar, invandrare och
ensamstående föräldrar drabbas i högre grad än
andra grupper.
Var femte 20--24-åring har problem med sin
ekonomi. Samtidigt vet vi att siffran på ett ungefär
motsvarar arbetslösheten. Den ligger på den nivån
för 20--24-åringar. Det finns givetvis en koppling
mellan syselsättning och socialbidrag. Därför
behöver vi en förändring av hela
arbetsmarknadspolitiken. Den påverkar ju
socialpolitiken i stor utsträckning.
Man nämner också att var fjärde svensk lever på
marginalen och inte kan skaffa fram pengar till
oförutsedda utgifter. Det är allvarligt i vårt Sverige,
där vi enligt vissa ministrar är så rika att vi kan unna
oss en hel del politiska beslut som saknar
konsekvens när det gäller följdändringar av de
sociala kostnaderna. Jag tänker famför allt på den
flyktingpolitik som har tillämpats.
Men fattigdomen har inte grundlagts i dag; den har
sina rötter i tiden då Socialdemokraterna hade
makten. Klyftorna började öka i mitten av 80-talet,
så både regeringen och Socialdemokraterna har
ansvar för detta.
Jag nämnde i början att man reagerar utanför
denna kammare. I boken Aldrig mer, aldrig nog har
författaren Anders Isaksson påpekat att kaos snart
är nära inom våra välfärdssystem. Allt fler
medborgare kräver bidrag och ersättningar ur alla
de möjligheter som finns, och allt fler människor får
det. Det är ett politiskt dilemma. Samtidigt har vi
allt färre medborgare som betalar in pengar till
systemet. Det är alltså ohållbart.
Herr talman! Det är många andra frågor som jag
skulle vilja tala om. Det gäller t.ex.
missbruksvården, som i många fall förefaller kosta
oerhört mycket för samhället, genom att man
använder sig av en mängd bidragssystem.
Jag har sett exempel där en enda person fått bidrag
till fickpengar, busskort, workout-kort, kläder,
arbetskläder, att ha roligt med barnen, körtkort,
mat för äldrebesök -- ja, jag vet inte allt! Dessutom
har vederbörande assistenthjälp, fri läkarvård, fri
tandvård, fri medicin, startbidrag för bostad plus
hyra för en bostad eftersom han inte kan flytta till
sin sambo.
Vissa personer använder bidragssystemet bortom
all kontroll. Det är fullständigt sjukt! Denna
församling kan inte kan dra åt skruvarna när det
gäller socialbidragen, utan systemet expanderar.
Jag vill göra en rättelse angående boken som jag
nämnde. Den heter alltså Alltid mer, aldrig nog, av
Anders Isaksson. Jag rekommenderar ledamöterna
att läsa den.