Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på såväl reservation som
meningsyttring.
I det här betänkandet tas en rad viktiga
motionsyrkanden upp som berör vitala frågor. Vid
utskottets behandling har de flesta motionerna
avstyrkts med motiveringen att det pågår
utredningsarbete. Det handlar framför allt om
utredningsarbetet inom ramen för
Socialtjänstkommittén.
Jag vill understryka att vi från utskottets sida är helt
eniga när det gäller en viktig sak, och det är
bekämpandet av narkotika. Det framgår mycket
klart av utskottets skrivning att målet för oss alla är
ett narkotikafritt samhälle och att vi klart tar
avstånd från allt bruk av narkotika. Vi säger också
att vi skall intensifiera och högprioritera
bekämpandet av narkotikabrott och
narkotikamissbruk.
Vi pekar också på behovet av ett vidgat
internationellt samarbete, likaså ett vidgat
samarbete i Norden i de här frågorna. Vi gör
gemensamt en mycket klar och bestämd markering
att vi tar avstånd från legalisering. Det finns
särskild anledning att peka på den breda enighet
som råder i socialutskottet på den punkten.
Herr talman! Förslaget i reservationen från Ny
demokrati har berörts i utskottsbetänkandet i olika
sammanhang, med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Jag skall inte ytterligare fördjupa
mig i motiveringen för att avstyrka motionerna på
den här punkten. Vi återkommer till diskussionen
när Socialtjänstkommitténs arbete är klart, när
handläggningen i regeringskansliet är avslutad och
när vi får propositioner med anledning av de
förändringar som föreslås med utgångspunkt i
utredningsförslaget.
När det gäller Vänsterns meningsyttring vill jag
bara ta upp några frågor, bl.a. synen på den flexibla
kommunala organisationen för socialtjänsten. Det
har visat sig att den flexibilitet som nu finns, som
skapar möjlighet för kommunerna att själva
bestämma organisation, är mycket positiv, inte
minst för dem som behöver nå kommunen i olika
sammanhang. Ta bara en sådan sak som
barnomsorgen, där man nu har möjlighet att
kombinera barnomsorg med utbildning. Utifrån
den nu rådande ordningen kan man faktiskt på
kommunal nivå ordna den bästa organisationen.
Jag tror att det skulle vara ett steg tillbaka om vi
band upp oss och sade att man måste ha en
gemensam vokabulär för de nämnder och
förvaltningar som skall betjäna kommuninvånarna
inom ramen för socialtjänsten.
Frågan om biståndsnivåer och inriktningen av
biståndet har tagits upp i Socialtjänstkommittén i ett
delbetänkande, och ärendet ligger nu hos
Socialdepartementet.
Familjerådgivning är en annan viktig fråga. Jag
delar Eva Zetterbergs syn på vikten av
familjerådgivning. Givetvis delar jag också hennes
syn på respekten för de kriser som uppstår i
samlevnadsrelationer. Vi har nu fått ett beslut om
familjerådgivning, och det är ett positivt beslut.
Vad vi nu menar från utskottsmajoritetens sida är
att vi skall avvakta och se utvecklingen på det här
området innan vi fattar beslut om nya inriktningar,
på vägen mot att bygga upp familjerådgivningen
utfrån tidigare fattat beslut.
Jag vill också peka på familjerådgivning som sker i
annan regi än den kommunala, som också kan vara
viktig, både som komplement och som enhet.
Vi är eniga om familjerådgivningens betydelse,
men låt oss nu se hur det tidigare beslutet
förverkligas inom ramen för det nya kommunala
ansvaret.
Det är precis samma sak med familjehemsvården.
Vi har från utskottets sida klart markerat vikten av
familjehemsvården. Det är ett arbete som nu pågår
inom ramen för Socialstyrelsens aktivitet och
kommunernas aktivitet. Utbildning på det här
området är ett viktigt steg i rätt riktning för att
stärka familjehemsvården.
När det gäller vården av missbrukare har det hänt
ganska mycket under den senaste tiden, med
förändring och förnyelse, med inriktning på nya,
öppna vårdformer, som också är angelägna i det här
sammanhanget. Om vi nu tittar ut över
kommunerna och det sätt på vilket de handlägger
dessa frågor, ser vi att det kommer en rad nya
inriktningar på öppna former av missbrukarvård.
Det är någonting som vi skall ta vara på.
Precis som Eva Zetterberg säger och som vi i
utskottsmajoriteten har pekat på, finns det också
risker i förändringsarbete. Det får givetvis inte vara
så att man rustar ner den slutna vården. Det måste
vara balans mellan öppen och sluten vård,
beroende på enskilda missbrukares behov av vård
och rehabilitering i olika sammanhang. Vi pekar
också på detta. Utskottsmajoriteten säger att
regeringen måste noga följa utvecklingen på det här
området, så att vi inte avhänder oss resurser som är
nödvändiga och viktiga i framtiden.
Jag tror också att vi är eniga på den punkten, men
vi menar från majoritetens sida att det inte nu krävs
några ytterligare bindande beslut gentemot
kommunerna. Socialstyrelsen och regeringen skall
noga följa utvecklingen inom ramen för vad vi
tidigare har sagt i kammaren och inom ramen för
det utvärderingsarbete som pågår.
Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till
utskottets hemställan på samtliga punkter och
avslag på reservation och meningsyttring.