Fru talman! Sist jag kollade hade just Peter Persson en interpellation med rätt minister angående Silver Life, och jag skickar tillbaka den bollen till Peter Persson. Fick han inte svar från Anders Borg utgår jag från att han frågar honom igen.
Vad gäller mitt uttalande i Riksdag & Departement gällde den frågan på längre sikt. Alliansregeringen har varit väldigt tydlig med att vi under nästa mandatperiod inte ser några som helst möjligheter till skattesänkningar. Det blir en mycket paradoxal diskussion, i och med att det i detta val inte är vi som går fram med skattesänkningar utan Peter Perssons parti. Det blir en bumerang tillbaka till Peter Persson och Socialdemokraterna.
Återigen: Vi har aldrig haft så mycket skattekronor rullande in till staten som nu. Naturligtvis är detta en effekt av att det har blivit mer lönsamt att arbeta. Vi har fått ytterligare en kvarts miljon och mer än det i sysselsättning. Det är det som gör att det är inte bara våra skattekronor i staten som blir fler utan även skattekronorna i kommunerna. Det är alldeles utmärkt.
Vad sedan gäller de 87 miljarderna: Ja, vi har ett budgetunderskott på ungefär 2 procent under innevarande år. Allt annat, vill jag påstå, hade varit ansvarslöst. Vi har haft den djupaste lågkonjunkturen sedan depressionen. Det är rimlig politik att hjälpa till i lågkonjunktur. Nu är det ett sådant läge där vi ska ut med pengar från staten.
Våra bedömningar är dock att vi 2018 har ett läge där ekonomin är ungefär i balans. Det betyder - i och med att åtminstone vi tycker att överskottsmålet är viktigt, det vill säga 1 procents överskott under en konjunkturcykel - att vi ska upp igen till 1 procents överskott. Från och med nu till 2018 ska vi gå från -2 till +1 procent.
Detta ställer krav på reformer. Detta ställer krav på ansvar från alla politiska partier. Då går det inte att utlova massiva skattesänkningar och massiva bidragsökningar. Vad vi säger är att vi ska föra politik och att vi naturligtvis ska fortsätta med reformer, men de reformerna ska betalas krona för krona. Första gången detta applicerades var i vårpropositionen, där vi lyckades "hitta" 6-7 miljarder bland annat genom att ta bort subventionen för privat pensionssparande och lägga de pengarna där vi tycker att de bättre hör hemma, i första hand i skola och infrastruktur.
Det är så man driver en ansvarsfull ekonomisk politik. Tittar vi på länderna runt om i Europa ser vi att det är precis tvärtom. De har fört en oansvarig politik, vilket har lett till att de nu sitter med statsskulder som är så höga att de när nästa lågkonjunktur kommer är mindre skickade att själva stimulera sina ekonomier än under denna lågkonjunktur. Då måste vi ta ett större ansvar än vi annars skulle göra, och då gäller det att ha ännu mer i ladorna och ha ännu mer torrt krut för att undvika att arbetslöshet och andra problem växer sig onödigt stora.