Fru talman! Först frågar Tina Acketoft om jag kan nämna tre saker, och när jag då nämner tre saker, ganska konkreta, får jag skäll för att det var fel saker. Ursäkta! Vi har gjort saker för att främja jämställdheten i Sverige den här mandatperioden, och jag tog tre konkreta exempel.
Då svarar Tina Acketoft med kvotering till bolagsstyrelser, att det är färre kvinnor i bolagsstyrelser och på vd-poster nu. Okej då! Vi har ett arbete på gång med att vi ska se om kvotering kan vara ett sätt att öka just detta. Okej - jag är jätteglad om Folkpartiet kan ställa upp på det om det kommer till kammaren den här mandatperioden. Men jag är väldigt tveksam till om den borgerliga alliansen kommer att stödja ett sådant förslag om vi hinner lägga fram det denna mandatperiod. Jag och Miljöpartiet är inte främmande för att vi ska införa en sådan lagstiftning.
Tina Acketoft tar sedan upp lönepolitiken. Vill Tina Acketoft att vi ska ha en statlig lönepolitik, riktad från riksdagen? Jag vill inte ha det. Jag vill att fack och arbetsgivare ska komma överens om lönesättningen. Problemet är att vi inte kan bestämma härifrån exakt hur lönerna ska formuleras. Vi kan uppmuntra, och vi kan inleda samtal med fack och arbetsgivare. Men vi kan inte besluta det härifrån.