Fru talman! Att hitta medarbetare med rätt kompetens är avgörande för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft och för vårt gemensamma välstånd. Samtidigt uppger sju av tio företag att de har svårt att hitta rätt kompetens. Nästan vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. Det här leder ytterst till en välfärdsförlust i Sverige. Det finns beräkningar som visar att detta kostar vårt svenska samhälle så mycket som 2,8 miljarder kronor i veckan. Det är ofantliga summor pengar, samtidigt som vi har ett stort och växande utanförskap. Det här kräver en politisk lyhördhet och en politisk reformvilja. Det finns behov av stora och omfattande reformer.
Gymnasial yrkesutbildning är nu kanske den utbildningsbakgrund som flest företag skriker efter och efterfrågar. Man uppskattar att så mycket som 40 procent av en gymnasial årskull skulle behöva läsa på ett yrkesprogram. I dag är det ungefär 30 procent som påbörjar ett yrkesprogram, men var fjärde avslutar det sedan inte. Bristen är stor. Jämfört med våra grannländer Norge, Danmark och Finland men även Nederländerna, Tyskland och Storbritannien är det i Sverige en betydligt lägre andel som väljer ett yrkesprogram.
Vi vet att vi har ett stort behov av kompetens. Det gäller inte minst inom vård och omsorg. Det gäller också områden som fordon och transport, byggnad och restaurang, för att nämna några konkreta exempel. Samtidigt vet vi att de som läser ett yrkesprogram i väldigt stor utsträckning får jobb efteråt. Man är i det närmaste garanterad ett jobb efter avslutad gymnasieutbildning.
Detta är bakgrunden till att vi i dag väljer att rösta för bifall till denna proposition, som handlar om att man ska ha möjlighet att välja bort i stället för att välja till högskoleförberedelse. Det har gjorts mätningar och undersökningar, inte minst av Svenskt Näringsliv, där man ställt frågor till unga som hade kunnat tänka sig att välja ett yrkesprogram men i slutändan landat i att välja bort det. Där ser vi att det faktum att det inte är högskoleförberedande är den viktigaste anledningen till att man väljer bort det. Därför tror vi att detta kan vara en viktig åtgärd att få på plats.
Men detta räcker givetvis inte. Betydligt mer behöver göras för att stärka yrkesprogrammen i Sverige. Det viktigaste kanske är att stärka näringslivets involvering i programmens utformning. Det handlar om vilka behov det är man ser och vad det är för delar i utformningen av utbildningen som är relevanta för de arbetsgivare som i nästa steg ska välja att anställa dessa unga. Det är helt centralt att de får större inflytande över utbildningarnas utformning och innehåll, men också över antalet platser och hur dessa platser dimensioneras. Det är en fråga som vi kommer att ha anledning att återkomma till här i kammaren lite senare i vår.
Jag menar också att många av arbetsgivarna har ett ansvar att bli ännu bättre på att kommunicera om hur möjligheterna ser ut på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Det kanske starkast vägande skälet till detta handlar om att tydligt signalera vilka behov arbetsmarknaden har och hur stor sannolikheten är att man får jobb efter avslutad yrkesutbildning.
Tillsammans behöver vi bli ännu bättre på att förmedla detta. Där finns en hemläxa att göra för arbetsgivare och näringsliv. Men vi från politikens sida har också en stor hemläxa att göra, inte minst vad gäller hur karriärrådgivning och studie- och yrkesvägledning utformas. Även här behövs omfattande reformer. Man behöver betydligt bättre kunskap inför och kring de val man gör. Även denna fråga vet jag att vi kommer att ha anledning att återkomma till i denna kammare framöver.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.