Fru talman! Det togs upp flera saker här, och jag får välja vilka delar som jag ska ta replik på.
Jag kan hänga upp mig lite grann på följande. Det är inte så att hela hanteringen av tillstånd för en gruva hänger på den politiska prövningen av tillåtligheten. Det är fortfarande så att det krävs tillstånd enligt tre separata lagstiftningar. Det sker även en miljöprövning. Det är alltså inte avhängigt av att det är politiker som lekmän som sitter och avgör huruvida det kommer att vara skadligt eller inte om man öppnar en gruva eller vilka risker det innebär, utan det kommer att göras en professionell bedömning.
Trots att man kanske skulle ha kunnat uppfylla alla kriterier finns det en möjlighet för politikerna att i slutändan säga nej till denna typ av miljöfarlig verksamhet.
Det är lite intressant att det blir ett förbud mot undersökningstillstånd för att bryta uran just för att använda dess fissila egenskaper. Men det är på intet sätt så att Socialdemokraterna förhindrar att man bryter andra metaller där uran finns. Den enda skillnaden kommer att vara att man, om det skulle gå att överbrygga de politiska osäkerheterna, kommer att bryta mängder av uran för att kunna få upp andra metaller som vi behöver för till exempel batteriteknik och som är innovationskritiska för andra delar när det gäller grön teknik. Men skillnaden är att vi då inte ska använda det uran som har plockats upp ur backen, utan det ska ligga kvar och vara helt otillgängligt. Samtidigt har vi ett behov av uran i Sverige för vår kraftförsörjning och för vår energiförsörjning. Detta är en del av den energiöverenskommelse som Socialdemokraterna är en del av.
På vilket sätt är det rimligt att importera uran från betydligt mer odemokratiska stater, där det är tvivelaktigt hur det fungerar med miljöprövningen och där man har långt mycket lägre krav för uranbrytning än vad som skulle gälla i Sverige?