Fru talman! Efter denna ganska långa debatt och flera replikskiften har fortfarande ingen gett något svar på hur den här lagstiftningen skulle hämma svensk gruvindustri, förutom vad gäller uranbrytning. Det tycks finnas ett intresse av att sprida en oro. Den som läser lagförslaget kan tydligt se att det handlar om uranbrytning och att om uran fortsätter att följa med som biprodukt när man söker efter annan metall kommer det att hanteras som gruvavfall. Det är precis som i dag.
Det är uppenbart att Moderaterna talar med kluven tunga. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt sa att han ville ha uranbrytning i Sverige. Lokala moderata företrädare säger att de inte vill ha uranbrytning. Jag tycker inte att det har varit särskilt tydligt i dagens debatt vad Moderaterna tycker. Vill de ha uranbrytning i Sverige eller inte? I så fall tycker jag att det är rimligt att de svarar på var denna brytning ska äga rum. Man måste ta det ansvaret och också stå upp ute i landet för konsekvenserna av sin politik.
Hanif Bali frågar varför man inte kan nöja sig med det kommunala veto som finns i dag. Svaret på det är att det handlar om en väldigt lång process. Det blir många år av oro i bygderna under tiden då företagen söker efter uran, kan provborra och innan frågan kommer till kommunen för ett avgörande. Det innebär många år av en våt filt över dessa orter. Vad är det för näringspolitik? Det är inte en bra näringspolitik.
Detta beslut innebär en tydlighet, och det borde alla, både de som bor på berörda orter och gruvindustrin, efterfråga. Nu vet vi att uran inte kommer att utvinnas i Sverige i framtiden.
(Applåder)