Herr talman! Återigen är jag väldigt nöjd med vad
Anna Lindh säger. Jag skulle önska att jag kunde
känna trygghet i att de kvinnor som vi här talar om
också får en plats först i diskussionen om Afghani-
stans styresskick och sedan i det framtida styret av
Afghanistan.
Det är förundransvärt - eller kanske är detta ett
tecken på hur man fortfarande ser på kvinnofrågorna
- att det är så svårt att få tag i sådan här information.
Jag efterlyser alltså information: Har man sagt något i
FN:s säkerhetsråd? Finns det något om detta i de
resolutionerna? Har detta kommit upp i EU-
sammanhang? Vem jag än ställer frågorna till får jag
ett samstämmigt svar: Nej, kvinnorna är inte berörda
på det sättet - man har inte tagit upp kvinnornas situ-
ation.
Däremot vet jag att man väl bevakar området. Vi
har ju många ställningstaganden, och vi har gjort
oerhört mycket när det gäller bistånd till Afghanistan.
Där har vi lagt grunden för ett fortsatt arbete i och
med de kontakter vi har. Dessutom har vi många
lokalanställda, inte minst genom Svenska Afgha-
nistankommittén, inne i Afghanistan. Indirekt kan
man säga att Sverige är den största arbetsgivaren i
Afghanistan genom de 8 000 lokalanställda som ger
en möjlighet att jobba vidare. Vi vet dock att det när
det kommit till utvecklingsbistånd har varit väldigt
svårt. Humanitärt bistånd har det varit lättare att ge-
nomföra. Men det som också bidrar till en positiv
förändring har det varit svårare att genomföra.
Jag skulle även önska att jag kunde känna mig lite
tryggare vad gäller norra alliansens ambitioner. Vi vet
ju att där finns krigsherrar med ett mycket tveksamt
förflutet - krigsherrar och, skulle jag vilja säga, krigs-
förbrytare. Förra gången de gick in i Kabul förbjöd de
kvinnor att finnas med i medierna. I övrigt deklarare-
rar de ganska mycket att kvinnor inte på ett synligt
sätt borde ha en plats i det afghanska samhället. Nu
blev det för deras del oerhört mycket retorik; på det
sättet slog det här inte igenom. Dessutom vet vi att
talibanerna på många områden har överträffat norra
alliansen. Det är dock oerhört viktigt att ha med de
frågorna i diskussionen med norra alliansen just med
tanke på deras förflutna - de har inte trovärdighet i de
här frågorna.
Diskriminering av och våld mot kvinnor är oför-
svarbart varhelst det förekommer. I Afghanistan har
diskrimineringen av kvinnor drivits till en segregering
på grund av kön. Man kan säga att det har varit ett
slags apartheid. De afghanska kvinnorna har ju berö-
vats alla mänskliga rättigheter - rätten till utbildning,
rätten till hälsovård, rätten att arbeta och försörja sig
och sina barn, rätten att yttra sig offentligt och rätten
att fritt röra sig i sitt land. Kvinnor har inte ens fått
klä sig som de vill, även om vi nu ser att några har
lyft sina burkor. Kvinnorna får inte visa sina ansikten.
Det förtryck och den terror som kvinnor och barn
utsätts för väcker allas vår avsky.
På alla punkter ligger de afghanska kvinnorna i
botten sett till hälsotal och mödradödlighet.
För fem år sedan kom en rapport från Amnesty
International Women in Afghanistan - A Human
Rights Catastrophe. Rapporten blev omdiskuterad
därför att den tog upp kränkningar av kvinnors
mänskliga rättigheter, kränkningar som saknade mot-
stycke. Sedan den skrämmande rapporten presentera-
des har situationen ytterligare försämrats. När jag har
varit ute, så sent som i går kväll, och talat om kvin-
nornas situation i Afghanistan för att ge en bredare
bild av vad som händer på andra håll och om de andra
saker som händer internationellt med krigsaktiviteter
och FN:s ställningstagande har jag haft med mig en
burka. Jag skulle gärna ta upp den himmelsblå burkan
från Jalalabad för att visa dem som inte har sett en
sådan och för att man ska förstå hur lite kontakt man
får med en kvinna som bara ska kommunicera genom
ett oerhört litet nätfönster. När man har en sådan
kvinna framför sig kommer man på sig själv efter ett
tag att man slutat att kommunicera med kvinnan, man
får ingen kontakt. Då inser man hur mycket mimik
och ögonkontakt betyder. Det här är ett sätt att isolera
kvinnor, inte bara genom att fysiskt hänvisa dem till
hemmets innersta rum utan också att isolera dem
genom själva klädedräkten. Jag hoppas att jag slipper
se sådana här dräkter i Sverige. Men de afghanska
kvinnorna...