Herr talman! Jag ska fortsätta där jag var tvungen
att bryta på grund av tidsbrist.
En synpunkt som kom från de afghanska kvinnor
som jag träffade här i Sverige i förra veckan var att de
också här i Sverige skulle vilja, utan att vara pressa-
de, slippa att bära burka eller dölja sig i olika former
av sjalar. Det är viktigt att man säger att friheten att
klä sig som man vill gäller både i Sverige och i Af-
ghanistan och alla kvinnor globalt sett.
Jag ska ställa några frågor som jag tagit upp tidi-
gare men som jag vill upprepa. Jag är glad över att
Anna Lindh här har kunnat redovisa att kvinnorna har
kommit med i samtalen under de senaste dagarna.
Men det räcker inte med samtal, det måste också
finnas konkreta förslag på hur kvinnorna ska komma
in i den processen. Det måste tas fler initiativ för att
komma i kontakt med afghanska kvinnor. Är Anna
Lindh från regeringens sida beredd att ta kontakt med
och träffa dessa afghanska kvinnor? Är man från
EU:s sida beredd att bjuda in kanske t.o.m. till en
konferens om de afghanska kvinnornas situation? Är
man intresserad av att synliggöra det sexuella våld
och de övergrepp som har varit mot de afghanska
kvinnorna under senare år? Är man beredd att göra en
undersökning, en översyn, för att synliggöra det här
och därav dra lärdomar för framtiden?
Här finns flera punkter som kräver konkreta initi-
ativ. Om vi inte är konkreta i den här delen hur infly-
tandet framöver skulle kunna utformas, med vilka
metoder, då tror jag att det blir väldigt svårt att verk-
ligen få detta till stånd i sista skedet. Då kommer nog
den chans som vi ändå har att glida oss ur händerna.
Det finns starka krafter som inte vill tillgodose kvin-
nornas rättmätiga krav på att finnas med i det framti-
da Afghanistan.