Fru talman! Grundlagsskyddad yttrandefrihet är naturligtvis en förutsättning för ett demokratiskt samhälle, att man som medborgare känner att man har rätt att yttra sig utan att riskera att bli gripen, att det finns legala förutsättningar för inskränkningar som är tydliga så att man inte hamnar i den gråzon som alltför många människor tyvärr befinner sig i om vi tittar oss runt i världen.
Sverige har en lång historisk tradition när det gäller både yttrande- och tryckfrihet. Det har varit viktigt för utvecklingen av Sverige.
Men vi ser, fru talman, att demokratin går tillbaka globalt. Det har varit 15 år av tillbakagång. Det är inte så många länder, oavsett om man väljer att vända sig till Freedom House eller att läsa The Economist för att se den globala bilden, som är fullvärdiga demokratier i dag. Begreppet fullvärdig innebär att ha yttrandefrihet och grundläggande förutsättningar för demokrati, det vill säga att delta politiskt, skriva och påverka samhällsutvecklingen.
Alltför många har fått se inskränkningar. Det kan ha varit covid som har påverkat, och det kan ha varit andra skäl till att ha gått oproportionerligt långt för att inskränka yttrandefrihet, till exempel terrorattacker.
Tillbakagången för demokratin har också inneburit, tyvärr, att journalistyrket är ett av världens farligaste yrken i dag. Journalister är tydligt utsatta, utpekade och hotade. Det är på samma sätt med författare och enskilda oppositionspolitiker.
I detta betänkande finns några motionsyrkanden, och jag noterar att man i dessa helt riktigt pekar ut Ryssland. Det är ett av de länder där yttrandefriheten har begränsats. Där får man inte stå upp för att man är hbtq-person eller driva sådana frågor. Då riskerar man att kanske bli fängslad, skjuten, gripen eller att på annat sätt bli trakasserad av statliga företrädare.
Journalister skjuts. Oppositionspolitiker sätts i fängelse. Det tydligaste exemplet i dag är Navalnyj, som nu blir föremål för ännu en så kallad domstolsprocess. Europadomstolen har redan dömt ut den efter tidigare processer mot Navalnyj, men det är inte något som Rysslands ledning bekymrar sig över. Man anser, trots medlemskap i Europarådet, att man har full rätt att lägga Europadomstolens domar åt sidan.
Kina är ett väldigt tydligt exempel, men också Turkiet finns med - dock inte uppmärksammat här - liksom Ungern och Polen. Det är länder nära oss, där attackerna mot journalister och oppositionspolitiker och mot yttrandefrihet är tydliga och man försöker få självcensur att expandera och växa. Det är början på det vi ser i länder som Kina, Ryssland, Belarus, Iran med flera. Det är viktigt att vi från svensk sida är tydliga i alla dessa fall och står upp för yttrandefrihet.
Fru talman! Våra svenska medborgare Gui Minhai och Dawit Isaak är särskilt uppmärksammade, både av motionsskäl och i det initiativ som beskrivits här tidigare. De är särskilt uppmärksammade i det här betänkandet.
Det är klart att Kinas agerande mot vår svenska medborgare Gui Minhai är fullkomligt oacceptabelt. Det har varit vad de kallar en rättegångsprocess. Men det är en rättegångsprocess som är politisk, på samma sätt som den ryska mot Navalnyj kommer att vara, där kommunistpartiet bestämmer vad som ska gälla och hur domen ska se ut. Det påverkar naturligtvis hela förutsättningen.
Vi accepterar inte den typen av politiska rättegångar och ser dem inte som fria. De stämmer inte med internationella regelverk, och domsluten kan inte accepteras.
Kina har också försökt påverka medborgarskapsfrågan genom att göra Gui Minhai till enbart kinesisk och inte längre svensk medborgare. Också det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt, men det är något vi säkert kommer att få se i andra sammanhang.
Dawit Isaak har i höst suttit fängslad i Eritrea i 20 år, med undantag för den korta stund han släpptes fri. Eritreas agerande mot vår svenska medborgare är lika oacceptabelt.
Den tysta diplomatin har gällt och tagit sig lite olika uttryck. Den är föremål för den oberoende undersökningskommission som ett enigt utskott nu säger sig vilja se.
Det har varit en resa i utrikesutskottet, fru talman, från det första förslaget som kom till där vi nu befinner oss med ett tillkännagivande. Det är inte riksdagen som tillsätter undersökningskommissionen, utan vi uppmanar regeringen att göra det och säkerställa att det sker på ett sätt som inte hotar Gui Minhai eller Dawit Isaak och det arbete som pågår för att få dem frisläppta.
Det ska heller inte innebära att vi ger en grundkursbok till dem som vill läsa hur tyst diplomati går till. Här rör vi oss i ett område där utrikessekretessen är tydlig, och det är självklart ett stort ansvar att säkerställa att detta inte blir en läsebok för andra länders diplomatiska utbildningar när de ska försöka agera för att näpsa svenska medborgare som vill utnyttja sin yttrandefrihet och sin rätt att skriva.
Men detta är tydligt politiska fall. Att fängsla journalister och författare är att fängsla yttrandefrihet. Då krävs det att vi agerar - möjligen på ett annat sätt än i andra konsulära fall.
Det blir intressant för oss att ta del av utvärderingen när den kommer - i den del som kan vara offentlig. Jag har vissa funderingar om hur man kommer att kunna göra detta så tydligt att vi kan debattera det här i kammaren, men förhoppningsvis får vi en bild som gör att vi kan ta oss längre i frågan om tyst diplomati.
Vi har från vår sida ett särskilt yttrande här. Det handlar om att arbetet för att få Gui Minhai frisläppt inte får hindras av den här kommissionen. Den får inte bli en ursäkt för att inte agera för hans frisläppande. Jag vill bara påminna om detta.