Herr talman! Tack, Hans Wallmark, för frågan! Jag vill först understryka att det är viktigt att vi gör allt för att dessa svenska medborgare som sitter helt orättfärdigt tillfångatagna utomlands ska bli fria. Det sa jag också i mitt huvudanförande, och det är vi helt överens om.
Precis som jag tog upp i mitt anförande och som Hans Wallmark nu också påpekade är detta en process där man kanske behöver höra argument flera gånger och bryta dem mot varandra. Det spelar också roll hur man utformar en sådan här sak, och det får liksom inte riskera att bli dåligt i stället för bra. Det som vi i Miljöpartiet och, tror jag, också Socialdemokraterna var rädda för i början av den här processen gällde just detta. Vi alla som nu står bakom det här har en gemensam ambition om att det måste leda till positiva effekter för fallen Gui Minhai och Dawit Isaak och också för kommande fall, för tyvärr kan liknande saker nog hända igen innan vi har en helt fri värld.
Det fanns farhågor om att det här förslaget inte skulle leda till det som vi alla ville. Nu tror vi att vi har hittat en utformning som gör att vi alla kan stå bakom detta. Vi tror att detta kan leda till bättre resultat utan att riskera att försämra läget.