Fru talman! Ibland känns det som om vi lever i olika världar. Min och Centerpartiets tro på en positiv utveckling handlar om att beslut fattas så nära de människor som är beroende av dem som möjligt.
Ja, jag har varit lärare i över 30 år, även om jag de senaste åren har varit riksdagsledamot. Men jag har aldrig någonsin gått in och varit vare sig skolläkare eller vaktmästare eller någonting annat. Sedan kanske man som lärare stöttar upp någonstans.
Beslut som fattas så nära människor som möjligt garanterar också att man känner till verkligheten och att man gör riktiga och viktiga satsningar.
Min bild av en kommunpolitiskt aktiv man eller kvinna i en stor eller liten kommun är inte att man ser förskolan som en besparingsmöjlighet, utan man ser barnens möjligheter att utvecklas. Sedan vet jag att man försöker vända och vrida på ekonomiska förutsättningar så att man ska få pengarna att räcka till. Man behöver bygga ut förskolan och så vidare, och det kostar pengar. Man behöver ha en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Men det handlar inte om att i slutet av varje år sitta och handla upp. Min bild av de kommuner som jag har insyn i är att man kan ta med sig både överskott och underskott och ta ansvar för mer än ett budgetår i taget. Jag känner inte igen Stefan Jakobssons verklighet - att man skulle köpa på sig en massa basketbollar så att man har i tid och evighet framöver. Min bild är att man på ett ansvarsfullt sätt funderar på i vilken del man ska göra detta.
Därför har Centerpartiet också sagt att vi inte tycker att man ska ha alla dessa olika riktade statsbidrag till kommunerna för kanske 85 olika saker som de ska söka och återrapportera. Vi vill se ett statsbidrag som är öronmärkt för skolan men som varje kommun får ansvara för.