Fru talman! Jag vill ta upp två delar. Den första handlar om att regeringen och även du, Roza, slår er för bröstet för att barngrupperna har minskat. Att de är de minsta sedan 1992 behöver jag nog gå tillbaka och titta på. Det känns som att det skulle vara en väldigt stor förändring. Det som är allvarligt i detta är huruvida detta har fått någon effekt ute i förskolorna.
Jag var själv ute på en förskola ganska nyligen, och där berättade de att de hade en barngrupp på 18 barn och tre personal. På papperet hade de delat upp gruppen i tre grupper med sex barn i varje. Det är klart att detta drar ned snittet enormt, om man jämför med 18. Men för barnen är det ingen skillnad alls. Det är samma personal. De delade upp barnen i grupper under delar av dagen och var tillsammans under andra delar av dagen redan tidigare. För dem är detta ingen skillnad. När man inte ställer krav på att personaltätheten ska öka får det här ingen praktisk effekt ute på förskolorna.
Den andra frågan jag vill ta upp handlar om att vi i dag har hundra tusen barn och föräldrar i förskolan som är oroade över om deras förskola kommer att finnas kvar. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte själv har gjort någon konsekvensanalys av vad vinstbegränsning i välfärden får för effekt.
En seriös revisionsbyrå - en av världens mest seriösa, nämligen Pricewaterhousecoopers - anger i sin bedömning att 80 procent inte klarar sig, och det innebär att ungefär 80 000 platser i förskolan försvinner. De här förskolorna är så små och har inget operativt kapital och får därför i princip inte göra någon vinst alls. De överlever inte. Hur ska kommunerna klara av att fokusera på att höja kvaliteten i förskolan om 80 000 platser försvinner?
För min valkrets Stockholms län, där det finns en ganska hög andel fristående förskolor, vore detta en katastrof eftersom barnen dessutom blir väldigt många fler i den här regionen.