Fru talman! Jag vill återge vad Roza sa tidigare: Inte ett barn ska lämnas efter. Det låter väldigt vackert, och jag håller med om att det vore underbart om så var fallet.
Tyvärr ser dock verkligheten ut som den gör, vilket Roza så föredömligt beskrev. Därför tycker vi att man kanske inte alltid ska stirra sig blind på de lösningar som finns i dag. För vem kan sina barn bäst? Det är med största sannolikhet förhoppningsvis föräldrarna. Varför kan man då inte titta på alternativa lösningar där vi ger föräldrar möjlighet att kanske vara hemma med sina barn längre? Vi behöver inte styra in dem utifrån olika riktlinjer om hur många dagar som ska gå till den ena parten och hur många som ska gå till den andra parten.
Jag är helt övertygad om att svenska föräldrar vet bäst vem som ska stanna hemma med deras barn. Vi kanske inte är överens här, men jag tror att vi kan vara överens om att föräldrarna nog har bäst koll på sina barn.
Vi har presenterat andra lösningar. Exempelvis ska mor- och farföräldrar kunna stanna hemma för att barn inte ska skjutsas in i förskolan för tidigt. Hur bra förskolan än är är man inte särskilt stark som individ när man är ett år; man är i princip fortfarande ett litet knytt och behöver verkligen mycket kärlek, ömhet och framför allt uppmärksamhet av föräldrarna.
Jag hörde också att du föredömligt tog upp utemiljön. Jag håller med om detta. Det är fantastiskt. Problemet i dag är EU, och var Sverigedemokraterna står i EU-frågan behöver vi inte ta upp för någon längre debatt här. Men EU har väldigt mycket regler som sätter stopp för enkla saker som att gräva ned däck, lägga in en båt och fylla den med sand eller lägga in några stora stockar och stenar mitt i alltihop. Här säger EU-reglerna nej, trots att det är en fantastiskt bra lärmiljö för barnen.
Jag växte själv upp i skogen. Det var fantastiskt att ha den möjligheten och närheten.