Herr talman! Jag blev lite rädd ett tag när jag
lyssnade på socialministern. Alldeles nyss sade han
att det var själva kärnan som man skulle ägna sig åt,
och sedan började han prata om de ekonomiska ra-
marna. Men sedan kom det ändå fram att kärnan är
innehållet i själva receptförskrivningen, mötet med
patienterna, behandlingen av patienterna och det stöd
som läkaren kan få i sin behandlande roll.
I det stora utbudet av läkemedel, som socialmi-
nistern också berör, har läkaren en oerhört svår och
pressad situation. Det gäller både att titta på ekono-
min - vad som är mest och bäst ur den synpunkten -
och framför allt på vad som är bäst för patienten ur
denna synpunkt. Sedan kommer naturligtvis också
den pålästa patienten in i bilden och ställer sina krav.
Detta är alltså en stor och omfattande process där
läkaren, som jag uppfattar det, behöver allt det stöd
som han eller hon kan få. Utifrån vad jag har sett och
kan förstå så har läkarna i dag av många olika anled-
ningar inte det stödet i sitt möte med patienterna.
Jag kan vänta på utredningen, och kommer också
att göra det med spänning. Jag kommer då att ytterli-
gare ta ställning till att föra fram kravet på en parla-
mentarisk utredning.