Fru talman! Tack för svaret!
Under 2010 kommer enligt Försäkringskassans egen bedömning 50 000 personer att utförsäkras. Det beror på den bortre gräns i sjukförsäkringen som regeringen har infört då sjukförsäkringen ersätts med introduktionsprogram hos Arbetsförmedlingen. Detta leder till att personer som inte är tillräckligt friska för introduktionsprogram tvingas till kommunerna för att söka socialbidrag.
SKL har frågat kommunerna: Har din kommun fått ökade kostnader för ekonomiskt bistånd på grund av de förändrade reglerna i sjukförsäkringen? Ja, men vi kan inte redovisa särkostnader, svarade 45,9 procent. 6,2 procent svarade ja. Det är alltså en stor andel kommuner som bedömer att detta får ett direkt genomslag i deras ekonomi.
Det är med andra ord uppenbart att regeringens fyrkantiga hantering av sjukförsäkringen där man införde en bortre parentes, en stupstock, nu leder till ökat socialbidragsberoende. Sjuka människor tvingas in i socialbidragsberoende. I motsats till vad regeringspartierna sade i förra valrörelsen, nämligen att bidragsberoendet skulle brytas, skapar man system som föder socialbidragsberoende. Det är så verkligheten ser ut. Greger Tidlund redovisade tidigare att 70 000 fler än vid förra valet nu befinner sig i så kallat utanförskap. Det är ett facit, Mats Odell, som inte är särskilt imponerande.
Odell säger att regeringen tagit hänsyn till detta i sitt stöd till kommunerna. Jag tycker att det är väldigt märkligt att man kan säga så. Nu slår nämligen detta igenom på ett oförutsett vis i kommunerna. Det är 10 miljoner i den ena kommunen, 30 miljoner i den andra och 5 miljoner i den tredje. Hur kan Odell ha förutsett dessa effekter när inte ens kommunerna själva har kunnat överblicka dem när de gjort sina budgetar? Om man hänvisar till att man har tagit hänsyn till detta har man verkligen gått händelserna i förväg och gjort livet enkelt för sig.
I flera år nu har regeringen i sina prognoser över försörjningsstödet kalkylerat med en ökning. Det finns i Finansdepartementets olika redovisningar. Man räknar med en ökning av socialbidragen nästa år. Inte ens regeringen tror alltså på sin förmåga att bringa ned socialbidragsutgifterna.
Samtidigt minskar statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder nästa år. Dessa 12 miljarder motsvarar 35 000 heltidstjänster. Det är stora pengar det handlar om, stora pengar som försvinner, samtidigt som arbetslösheten nu ökar - prognosen som kom den här veckan låg på 9,8 procent.
Den balans i ekonomin som kommunerna är ålagda att klara, vilket leder till att de försöker ha överskott i sin ekonomi, är ett resultat av ett hårt arbete där nedskärningar i verksamheten är en viktig ingrediens och där sämre lärartäthet, mindre personal i förskolan och så vidare är effekten. Det är alltså inte så enkelt att man kan beskriva kommunernas behov genom att redovisa hur eventuella överskott ser ut. Exempelvis skär fyra av fem kommuner ned skolans budget för 2010, och 44 procent uppger att lärartätheten var sämre 2009 än 2008. Nog är det alltså tydligt att pengarna skulle behövas inom den kommunala sektorn och att vi skulle behöva en höjning av statsbidragen.
Att i detta läge sänka skatten för de mest välbeställda medan de grundläggande behoven inte är tillgodosedda tycker jag är utmanande. Det är där pengarna behövs. De behövs inte i avdragssystem som gör det möjligt för välbeställda att göra avdrag i deklarationen för anlitande av grillkock i samband med privata partyn. Det måste finnas en känsla för vad som är rimligt.
Min fråga är: Avser ministern att göra något för att förbättra kommunernas möjligheter att svara upp mot de ökade åtaganden i fråga om bland annat socialbidrag som regeringens politik tvingat fram?