Fru talman! Först måste vi göra klart att detta är
exportfrämjande verksamhet. Det är en mycket liten
del när vi börjar prata om jordbrukets subventioner i
ett EU-perspektiv. Inte desto mindre är det en oerhört
viktig del när det gäller att få ut svensk kvalitetsmat
på marknaden på samma sätt som vi får hit mycket
bra mat och matkultur som också kan berika oss. För
svensk del har detta när det gäller exporten från Sve-
rige en näringspolitisk viktig betydelse utöver den
kulturella och allt det andra.
Det blir en snedvridning i konkurrensen, och jag
förstår fortfarande inte hur svensk livsmedelsproduk-
tion ska kunna hävda sig på en marknad på det ex-
portfrämjande området om man inte hänger med
konkurrentländerna.
Jag går nu över till att tala om Exportrådet. Vad är
det för uppgörelse som regeringen har gjort med
Exportrådet? Det är väl ändå det organ som nu har
jobbat med detta som har erfarenheterna på just detta
området. Generell erfarenhet av export kanske har
mindre betydelse i sammanhanget. Oavsett vad man
har gjort upp om och vad man är beredd på så är det
pengar i denna pelare som krävs.
Har regeringen gjort upp med Exportrådet i denna
uppgörelse på ett sådant sätt att Exportrådet är berett
att satsa de 15 miljoner som fattas i den grundplåt
som stimulerar näringslivet att vara med och satsa?
Det är väl just därför som näringslivet eller livsme-
delsproducenterna inte är beredda att gå in - om inte
staten är med i spelet och håller med grundplåten.
När jordbruksministern nu säger att man inte har
varit beredd att gå in så förstår jag regeringens håll-
ning ännu mindre. Regeringens förslag innebär ju,
med de här 5 miljonerna, att man kräver att näringen
helt och hållet ska gå in och svara för resurserna. Det
är i den nuvarande organisationen, med en synlig och
tydlig signal från regeringen och statsmakterna om att
de också är med och binder ihop och stimulerar det
hela, som man kan få multiplikatoreffekten med den
exportfrämjande verksamheten.