Fru talman! Jag tror inte att Margareta Winberg
känner mig som den som föreslår att i onödan öka
statens kostnader. Däremot talar jag och mitt parti
ofta om nödvändigheten av att skapa så lika konkur-
rensmöjligheter som möjligt med de länder omkring
oss med vilka vi konkurrerar.
Om vi menar någonting med att värna om svensk
livsmedelsproduktion, vilket väl borde vara jord-
bruksministerns främsta uppgift, måste vi på punkt
efter punkt försöka se till att konkurrensverksamheten
blir lika.
Det är ett känt faktum att svenska bönder betalar
mer än dubbelt så mycket som andra för en liter die-
selolja, mer än dubbelt så mycket för handelsgödseln
osv. Om vi inte har förutsättningar för livsmedelspro-
duktionen i stort - med det menar jag både primär-
produktionen och förädlingssidan - kommer det att
gå dåligt.
Många länder runtomkring oss satsar mycket på
exportfrämjande åtgärder. Vi kan ha olika åsikter
huruvida det är riktigt och huruvida näringen själv
borde svara för detta, men det är ett faktum att län-
derna runtom oss satsar på exportfrämjande åtgärder
med hjälp av statliga medel.
Agne Hansson nämnde Norge, och jag kan nämna
fler länder. Finland ligger väldigt nära oss, och de
satsar - om jag är rätt underrättad - mellan 50 och
100 miljoner om året av statliga medel för att stötta
denna verksamhet. Tyskland, som visserligen är
mycket större än Sverige, satsar en kvarts miljard på
detta. Frankrike satsar lika mycket. Österrike, som är
ganska jämförbart med Sverige, satsar ungefär 50
miljoner kronor.
Jag menar att vi måste försöka fundera på om vi
kan påverka dem så att de minskar dessa kostnader,
eller också måste vi se till att svensk livsmedelsin-
dustri får möjlighet att konkurrera på någotsånär
rimliga villkor.