Fru talman! Jag ber att få tacka jordbruksminis-
tern för svaret som jag tyvärr inte kan vara nöjd med.
Mat är viktigt. Det är dessutom populärt. Många TV-
program som handlar om mat är i dag mycket populä-
ra. God och näringsriktig mat främjar hälsan och ökar
livskvaliteten för oss alla. Vi behöver det, inte minst
nu när sjuktalen stiger i höjden.
Vi får in mycket mat från andra länder. Det beri-
kar vår matkultur och bidrar till vårt välbefinnande.
Så är det inte minst därför att andra länder stöder sin
exportfrämjande verksamhet med statliga medel.
Vi kan på samma sätt hävda vår kultur i andra
länder genom en framgångsrik export av svensk kva-
litetsmat. Samtidigt är det en viktig näringsgren, med
blomstrande småföretag över hela landet. Det ger oss
mycket inkomster till statskassan. Det förstår andra
länder. Det är därför de satsar. I interpellationen pe-
kas på att Norge satsar 270 miljoner enbart på att
främja export av fisk.
Vi bör se värdet av svensk export av god och be-
rikande matkvalitet. Där tror jag att vi är helt överens.
Jordbruksministern staplar argument på argument för
Food From Swedens exportfrämjande verksamhet
och talar om hur bra den är. Jag håller med till 100 %
och har försökt peka på ytterligare argument från ett
annat perspektiv. Det finns mycket positivt att säga
om Food From Sweden. Ändå blir det inga pengar till
verksamheten.
Ända sedan den exportfrämjande verksamheten
för Food From Sweden startade 1992 under Karl Erik
Olssons jordbruksministertid har anslagen varit i
storleksordningen 20 miljoner kronor varje år. Förra
året skars anslaget ned till 10 miljoner och nu föreslår
man alltså 5 miljoner. Branschen har svarat för en
motsvarande prestation i finansieringen, vilket har
gett en betydande resurs och stor slagstyrka. I prakti-
ken innebär 5 miljoner tyvärr en avveckling, och jag
är ledsen att behöva säga det.
Branschen kan inte ta på sig en övergripande ex-
portfrämjande roll. Tester har gjorts i livsmedelsin-
dustrin, och de gör självklart värderingar utifrån sina
egna perspektiv. Detta talar för att det måste finnas en
statlig grundplåt i botten. Vad jag kan förstå brukar
inte Socialdemokraterna och jordbruksministern vara
främmande för det i andra sammanhang, och jag har
därför svårt att förstå varför man inte kan göra den
här insatsen.
Det finns en uppenbar risk för att vi nu kastar ut
barnet med badvattnet. Vi har en effektiv och bra
verksamhet. Grundplåten har funnits, och näringen
har varit beredd till en delfinansiering. Varför slå
sönder en sådan bra och effektiv organisation, jord-
bruksministern?
Jag vill än en gång fråga om inte jordbruksminis-
tern mot denna bakgrund - och det hon säger i svaret
- är beredd att vidta åtgärder för att bibehålla det
goda resultat som nu finns.