Herr talman! Jag vill inleda med att tacka social-
försäkringsministern för svaret på min interpellation.
Socialförsäkringssystemet och studiemedelssyste-
met är sannolikt de områden där statliga förändringar
får störst genomgripande påverkan på enskilda män-
niskors försörjning. Jag är inte förvånad över att so-
cialförsäkringsministern i sitt svar koncentrerar sig på
sakförhållanden kring pensionsförändringen. Det är
dock litet synd. Vad min interpellation i grunden
handlar om är regeringens syn på sitt ansvar för en-
skilda människors möjligheter att planera sitt liv.
Vad det gäller mitt ena exempel om försämringar-
na i möjligheter att få studiemedel för utlandsstudier
är det positivt att regeringen i sakfrågan insett att man
måste dra tillbaka förslaget. Det var ett dumt förslag
från början. Jag noterade också den omsvängningen i
min interpellation men konstaterade att det problem
jag lyfte fram ändå kvarstår.
Den sena tiden för information till dem som berörs
gör att många hamnar i en mycket svår sits. För den
som kanske under flera år planerat för kompetenshö-
jande utlandsstudier, som mitt exempel handlade om,
blir det ett dråpslag när besked kommer om att regler-
na ändrats bara några månader innan studierna var
tänkta att starta. Kontakter och intagning på skolan i
utlandet är då kanske i princip klara. Planer för lös-
ning av boendet, med lägenhet såväl i Sverige som
utomlands, kanske har kommit i gång. Nu kullkastas
allt detta, samtidigt som det kan vara för sent att söka
andra kurser.
Det är då positivt när besked kommer om att det
inte blir en förändring - under förutsättning att man
inte hunnit agera. För den som hunnit avsäga sig sin
plats på skolan i utlandet och söka in på kurser i Sve-
rige blir det förstås en ny kalldusch. Resultatet kan bli
att man förlorar ett år, eftersom det lär vara ännu
svårare att ändra tillbaka igen.
Socialförsäkringsministern poängterar i sitt svar
att information som går ut för tidigt kan skapa förvir-
ring om beslutet därefter skulle innebära en föränd-
ring. Det är förstås helt sant. Man kunde önska att
regeringen inte lade fram ogenomtänkta förslag av det
slaget.
Jag tror att vi alla inser att förändringar av bi-
dragsnivåer och annat kan komma med ganska kort
varsel. Men när det är hela den planerade livsförsörj-
ningen det rör sig om är min uppfattning att man
måste vara mycket försiktig med i vilken takt man går
fram. Enskilda människor måste då ges rimlig tid att
planera om. Det är därför min poäng är att informa-
tionen måste komma ut i tillräckligt god tid. Det har
nu inte varit fallet i de exempel jag lyfte fram.
Det var mot den bakgrunden jag undrade om re-
geringen kan tänka sig att göra förändringar som
mildrar övergången för dem som drabbas i omnämnda
och liknande fall. Jag kan bara konstatera att social-
försäkringsministern inte väljer att beröra den frågan
eller anser att man bör göra något sådant.
Socialförsäkringsministern delar ändå min upp-
fattning att förändringar som vidtas inom trygghets-
systemen skall förberedas och informeras om i god
tid. Vi är också överens om historieskrivningen när
det gäller förändringarna i pensionssystemet. Den
person född 1938 som fått besked om att han eller
hon kan gå i förtida pension fr.o.m. 1998 och planerat
för detta drabbas nu av att bara några månader före
sin pension få veta att det inte går förrän först 1999. I
det fall jag lyfte fram leder det till att personen i fråga
kan tvingas ut i arbetslöshet under detta år, efter ett
helt yrkesverksamt liv.
Jag vet att förslaget emanerade i pensionsöverens-
kommelsen och den beklagliga försening av införan-
det som regeringen får ta på sig ansvaret för. Det är
ett förändringsförslag med en bred parlamentarisk
förankring från i våras. Socialförsäkringsministern
konstaterar att ett pressmeddelande gått ut i april. För
den enskilde som berörs har dock besked kommit
först i september, när Riksförsäkringsverket gick ut
med sin information i samband med att regeringen
lade fram budgetpropositionen.
Min poäng med detta exempel är att när det finns
en bred majoritet för ett senkommet förslag borde en
myndighet känna sig fri att gå ut snarast möjligt med
information. Det gör att den enskilde åtminstone kan
förbereda sig för andra tänkbara alternativ. I det här
aktuella exemplet hade personen inte hunnit lämna sitt
nuvarande jobb. Människor måste kunna ges en rimlig
omställningstid i sin livsplanering. Det var därför jag
ställde frågan om regeringens syn på detta, dvs. att i
situationer som denna låta myndigheterna gå ut med
tidig information om den planerade förändringen även
om det formella förslaget inte lagts fram av regering-
en. Jag fick inget rakt svar på den frågan. Kanske kan
jag få det nu av socialförsäkringsministern.