Herr talman! I betänkandet CU26 behandlar utskottet 25 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2007 och 2008 om olika insolvens- och utsökningsrättsliga frågor. Motionsyrkandena gäller så kallade bilmålvakter, utmätning av bostäder, förbehållsbeloppet vid utmätning, Kronofogdemyndighetens försäljning av fast egendom med mera, bankernas uppsägning av lån, betalningstider i näringslivet, översyn av insolvensrätten, konkurstillsyn, lönegaranti och upphävande av en bestämmelse i handelsbalken.
Inledningsvis, herr talman, vill jag nämna att jag står bakom samtliga våra reservationer men väljer i dag att yrka bifall till reservation 2 och 3 som jag vill kommentera vidare här.
Herr talman! När det gäller utmätning av bostäder, som vi hörde från Fredrik Lundh tidigare, där det bor en barnfamilj anser vi liksom motionären bakom motion C371 att lagstiftningen måste skydda barnen till dess att en annan bostad finns för familjen. Barnens bästa måste alltid komma i främsta rummet.
Enligt vår uppfattning måste utmätning av en bostad komma i fråga endast när alla andra alternativ prövats. De lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2008 och som innebär att Kronofogdemyndigheten alltid gör en fullständig undersökning av den skuldsattes tillgångar har i vissa fall lett till orimliga resultat. Till exempel har, som vi hörde, bostadsrätter utmätts för relativt små skulder, och stora delar av bohaget har utmätts.
I det tidigare lagstiftningsarbetet gick inte dessa konsekvenser att överblicka, men det är nödvändigt att rätta till dem. Det finns olika möjligheter att underlätta för gäldenärer att behålla sina bostäder och få hjälp med att sanera sina skulder. Att utmätning leder till vräkning gynnar inte de enskilda individerna, familjerna och barnen. Vi vet att gäldenärerna är personer som drabbats av tillfälliga orsaker, faktorer utanför deras egen kontroll. Att vräka gäldenärer leder oftast till kvarstående skulder och en omöjlighet för dem att göra rätt för sig. Att alla vill göra rätt för sig är vår utgångspunkt i Vänsterpartiet och borde få styra inom insolvens- och utsökningsrätten.
Herr talman! Förbehållsbeloppet är centralt inom insolvens- och utsökningsrätten. Numera ligger nivån på förbehållsbeloppet vid löneutmätning under gränsen för socialbidrag. Detta beror bland annat på att normalbeloppet räknas upp med konsumentprisindex, KPI, och att de kostnader som anses ingå i normalbeloppet inte ingår vid fastställandet av KPI. Nivån på förbehållsbeloppet är mycket viktig för de drygt 120 000 gäldenärer som är föremål för löneutmätning.
I syfte att minska gruppen med små och svaga ekonomier måste förbehållsbeloppet, enligt vår uppfattning, klart överstiga nivån för socialbidrag och naturligtvis helst nå upp till Konsumentverkets beräkningar för skäliga levnadskostnader. Därför anser vi att regeringen snarast måste göra denna översyn av förbehållsbeloppet och återkomma till riksdagen med förslag som innebär att beloppet höjs.
Därutöver anser vi att regeringen genom ändringar i utsökningsförordningen bör specificera vilka kostnader som anses ingå i normalbeloppet. En sådan ändring skulle göra det möjligt att i större utsträckning än i dag medge tillägg för andra nödvändiga kostnader. Dessa nödvändiga kostnader vet vi ofta är kopplade till familjers utgifter för sina barn. Familjer med barn som lever som evighetsgäldenärer, på existensminimum, vet vi alltför ofta inte kan leva som barnfamiljer med normala inkomster. Detta leder till en stor stigmatisering av barn till evighetsgäldenärer, och det måste förändras. Dock vore den största enskilda och nödvändiga förändringen absolut preskription av deras skulder.