Fru talman! Låt mig först välkomna att Lars Ång-
ström nu pratar om hytter och inte om lastbilar.
Jag har tidigare med företrädare för Lars Ång-
ströms parti diskuterat möjligheten att utvidga krigs-
materielbegreppet, så att man i stället skulle tala om
all försäljning till militära inköpare, militära kunder.
Man skulle då alltså inte ta sikte på vad det var för
materiel utan ta sikte på vad det var för kund. Men vi
kom fram till att avvisa den idén.
Min åsikt är att vi ska värna ett effektivt och nog-
grant kontrollsystem som är ambitiöst och som inne-
bär att man kontrollerar i detalj, men då krävs det att
det omfattar kärnan, det centrala, i detta, dvs. vapen,
radaranläggningar, stridsledningssystem och sådant
som är direkt relaterat till krigföringen. Om man
utvidgar detta till att gälla civila produkter som i och
för sig används av militära kunder blir kontrollområ-
det kolossalt vidsträckt. Så många företag och va-
rugrupper skulle kunna inkluderas att jag tvivlar på
att jag skulle kunna sköta mitt jobb att kontrollera det
här på ett bra sätt.
Man kan alltid ifrågasätta var gränsen exakt ska
gå, men jag vill varna för att göra det här till en alltför
bred och generell sak. Vi ska ha respekt för en snäv
och strikt prövning, och den ska vi upprätthålla på ett
mycket ortodoxt sätt.