Herr talman! Det jag syftar på är självklart hur snabb hanteringen av de här problemen kan vara när de uppstår, exempelvis när det gäller könsdiskriminerande reklam. Jag tror att det går betydligt snabbare och bättre om man vänder sig till exempelvis Reklamombudsmannen jämfört med om vi skulle ha ett lagförfarande, där man ska vända sig till domstol och så vidare, vilket också gör att man antagligen bedriver denna reklam en betydligt längre tidsperiod än om vi har en reklamombudsman.
När det gäller miljögifter i leksaker och på andra ställen vill vi självklart också förbättra. Jan Lindholm pratar om vilken retorik jag använder. Man kan också fundera över vilken retorik Miljöpartiet använder. Det är en ganska billig retorik som försöker påskina att det är möjligt att helt ta bort alla spårämnen i alla leksaker och, verkar det som, också i alla andra miljöer.
Det är inte möjligt. Vi ska givetvis komma så långt det bara går, och det är dit vi också vill, men det är inte möjligt att ta bort exempelvis alla spårämnen eftersom vi redan har släppt ut saker. Dem kommer vi inte att kunna ta bort. De lagras och ackumuleras. Det handlar både om luften när vi eldar saker eller när vi sprider aska på träd som redan har växt och så vidare.
Det är inte möjligt att gå hela vägen, men självklart ska vi gå så långt det bara går. Det är inte det frågan handlar om.