Herr talman! Om man ska göra som Rickard Nordin föreslår och vända sig till en ombudsman krävs det ändå en lagstiftning. Jag tycker att detta snarare argumenterar för min inställning, det vill säga att vi genom lagstiftning kan skapa möjligheter att på olika sätt påverka till exempel hur företagen marknadsför sina produkter. Vi har inte preciserat hur det ska gå till. Vi har bara talat om att vi anser att regeringen bör skärpa de regler som finns för hur reklam exponeras för barn, speciellt könsdiskriminerande reklam.
När det gäller kemikalier är det bra om Rickard Nordin tycker att vi ska göra så mycket vi kan och komma så långt som möjligt. Men det är ändå märkligt att man från allianspartiernas sida liksom anser att när vi väl har fullharmoniseringsdirektiv så är det stopp. Då har vi kommit så långt vi kan. Då kan vi inte göra något mer. Då är man inte längre intresserad av att till exempel försöka skapa en situation så att regeringen när de träffar sina regeringskolleger i Bryssel kan säga att vi har en jädrigt jobbig riksdag hemma hos oss, så nu måste vi faktiskt sätta oss och försöka göra någonting åt det här.
Ni vill inte vara med på detta. Trycket byggs ju upp från konsumenter, som många här har sagt. Det byggs upp från företag, från forskning, från kunskap och så vidare. Riksdagen är också en aktör när det gäller att bygga upp trycket, och jag tycker att det är synd att ni inte vill använda det.
Visst är det så att vi tyvärr inte kommer att kunna skapa någon giftfri miljö. Däremot kan vi ha nolltolerans när det gäller en massa saker. Vi kan ställa stora krav på de produkter som vi låter barn använda. Visst är det som några har sagt här tidigare, att barn leker även med andra produkter. Men det gör det ju bara ännu viktigare att de produkter som är specifikt riktade till barn håller så låga nivåer som möjligt.