Herr talman! Jag känner inte alla företrädare för allianspartierna lika väl som jag tror att jag känner Magdalena Andersson. Jag tror ändå att jag kan utgå från att alla företrädare för allianspartierna här månar om nästa generation. Jag är ganska övertygad om att ni allesammans tycker att vi ska göra vad vi kan för att barnen ska fredas från obehag av olika slag, till exempel de kemikalier som jag pratade om i mitt anförande.
Jag menar inte att den lagstiftning som har genomförts skulle vara negativ på något sätt. Det innebar naturligtvis, som Magdalena Andersson påpekade, att man hamnade på en högre nivå när det gäller kraven på produkter. Och det är bra.
Men tyvärr är det fortfarande så att mycket små mängder - en miljondel av en miljarddel - räcker för vissa kemikalier. Det är så små mängder att de är praktiskt taget omöjliga att detektera om de skadar. CMR-ämnena, som jag nämnde, särskilt de reproduktionsskadande, är väldigt allvarliga.
Om vi nu vill - jag utgår från att vi vill, även allianspartierna - att det ska bli bättre måste vi bli smartare som land. Många röstade för att vi skulle gå med i EU för att kunna påverka EU. Det var lite så man tänkte. Då förstår inte jag riktigt varför ni är så rädda för att spela spelet mellan riksdag och regering på ett smart sätt. Varför kan ni inte ställa upp på att vi här i riksdagen ställer krav så att regeringen, era kompisar, när de är nere och förhandlar på regeringsnivå kan tala om att de har en jobbig riksdag bakom sig? Varför ska vi lägga oss platt här? Vi måste ju se hela strukturen. Ska vi komma någonstans måste arbetet innebära att vi här är en press på regeringen.