Herr talman! Sverre Palm tar i sin replik upp tre
saker: anslaget, utredningarna och tulltillägget.
Låt mig börja med tulltillägget. Det diskuterade vi
här i kammaren för inte länge sedan, och den nya
ordningen infördes vid årsskiftet. Det var skälet till
att jag inte nu tyckte att det fanns anledning att ta
upp den debatten på nytt. Vi har gjort
bedömningen att det som har hänt under de tre
månader som gått inte föranleder att vi skall föreslå
någon förändring, utan de argument och de motiv
som vi hade i utskottet för det ställningstagande vi
gjorde vid den tiden står fast.
Sverre Palm är orolig för att utredningarna inte
skall bli klara i tid. Det är naturligtvis ett måste att
de skall bli klara i tid. I utredningsdirektiven står
det att arbetet skall vara klart i maj. Det är möjligt
att det kommer att ta något längre tid, men som jag
sade i mitt huvudanförande -- och det vill jag
understryka -- måste vi den dagen vi är medlemmar
i unionen också ha fungerande varusmugglingslag,
tullag och myndighetsföreskrifter. Det är självklart,
så ambitionen är nog densamma för
Socialdemokraterna och regeringspartierna i det
här avseendet.
Sverre Palm hävdar att det är en väsentlig
viljeinriktning, om riksdagen tar ställning för att
öka anslaget med 3 miljoner kronor. Jag har all
respekt för att 3 miljoner kronor är ett avsevärt
belopp, men sett i skenet av det totala anslag som
Tullverket har till sitt förfogande måste jag säga att
jag inte kan bedöma det som en väsentlig
viljeinriktning.
Tullen bör och skall själv ha kompetens att avgöra
hur man vill prioritera de resurser som man har till
sitt förfogande för att uppnå de mål som riksdagen
har ställt upp och som också framgår av
propositionen och betänkandet. Jag menar således
att Tullen själv skall kunna fatta de nödvändiga
besluten i det avseendet.