Fru talman! I den förra debatten i dag talades det
om repetitiva motioner. Det har vi här. Likaså kom-
mer anförandena i hög grad att visa sig vara repetitiva
i stor utsträckning.
I detta betänkande behandlar utskottet återkom-
mande motioner. Det är nio motioner från allmänna
motionstiden som handlar om att göra nationaldagen
den 6 juni till allmän helgdag. I den gemensamma
borgerliga reservationen har man enats om att man
vill byta ut annandag pingst som helgdag och i stället
ge 6 juni helgdagsstatus. I reservationen tillstyrks alla
nio motionerna.
I två av motionerna framförs att man borde över-
väga om inte förstamaj kan bytas ut mot den 6 juni.
Det är också återkommande. Nu ska inte jag göra
något stort nummer av den saken, eftersom reservan-
terna i såväl förra årets som i årets KU-betänkande
har bestämt sig för att det är annandag pingst som
man vill byta ut. Icke desto mindre kan inte Nils
Fredrik Aurelius avhålla sig från att känga till första-
maj. Ordalydelsen var likadan i förra årets debatt som
i årets.
Fru talman! Motionsskrivarna och debattörerna i
frågan här i kammaren, inklusive jag själv som ut-
skottets företrädare, upprepar således samstämmigt
symbolvärdet av ett nationaldagsfirande. Vi har tidi-
gare, och vi gör det i dag igen, framhållit värdet av att
man markerar Sveriges historia, vår nationella stolt-
het och vår internationella samhörighet. Vi pekar alla
gärna på betydelsen av att man på den 6 juni mani-
festerar emot främlingskap och rasism.
Det finns - det har vi berättat om här i kammaren
i tidigare debatter - många fina exempel på trevliga
arrangemang för att fira. Utskottet framhåller i betän-
kandet att det redan i dag, utan helgdagsförklaring,
finns goda möjligheter att fira och hedra den 6 juni.
Fru talman! Naturligtvis går det inte att förtränga
eller bortse från att reservanterna och säkerligen flera
med dem riktigt längtar efter en helgdag späckad av
nationell känsla, av fest och kanske yra. Jag har hört
denna längtan i rösten, och även lite avundsjuka, när
det har talats om andra länders nationaldagar och hur
man firar dem. Nils Fredrik Aurelius sade i förra årets
anförande att 17 maj i Oslo - det var en upplevelse att
rekommendera! Ingvar Svensson talade då om de
intryck han fick i El Salvador när salvadorianerna
sjöng sin nationalsång med handen tryckt mot hjärtat.
Fru talman! Jag har tänkt på det där. En sådan
känsla och ett sådant uttryck kan aldrig konstrueras
fram eller beslutas om genom ett klubbslag här i riks-
dagen. Det är väl så att varje nation, varje lands histo-
ria och människors insikter och erfarenhet formar
uttrycken för hur man firar.
Herman Lindqvist skrev efter förra årets national-
dag i en Aftonbladetkolumn om behovet av en dag -
en nationaldag. Det skulle vara en dag att känna tack-
samhet över fred, frihet och demokrati och en dag av
glädje, av samhörighet och tillhörighet.
Jag återger fritt ur det han skriver: Den 6 juni fun-
gerar inte som nationaldag. Den är körd, säger han.
Det är en påhittad festdag, som bara berör någon liten
del av det översta skiktet av befolkningen. Herman
Lindqvist säger sig ha siffror som visar att 80 % av
befolkningen inte firar över huvud taget. Ännu fler
har inte en aning om varför just den 6 juni är natio-
naldag.
Och jag som tycker mig ha sett växande skaror tå-
ga till Skansen den 6 juni! Jag har sett program ut-
vecklas för att göra alla dessa arrangemang. 80 %
firar inte över huvud taget!
Vidare skriver han: Det är dags att erkänna att den
enda riktiga svenska nationaldagen - den enda dagen
då varenda svensk med stolthet och glädje hissar sin
flagga och känner äkta samhörighet och tillhörighet
med sitt land och den enda dagen som svenska folket
känner tillhörighet med naturen - har firats i vårt land
längre än vad kungariket Sverige har funnits. Det är
midsommarafton. Gör midsommarafton till national-
dag!
Så avslutar Herman Lindqvist med en uppmaning
att gå vidare och starta en namninsamling för att få
riksdagen att erkänna midsommardagen, som i så fall
skulle bli världens äldsta nationaldag.
Fru talman! Varför har jag återgett delar av inne-
hållet från en tidningskolumn? Jo, därför att frågan
om nationaldagen, dess ställning, status och betydelse
kanske kan komma att börja röra sig i opinionen. Det
är nästan så att jag hoppas det. Då handlar det inte
bara om frågan om helgdagsförklaring eller inte eller
om frågan om hur firandet ska fyllas med värdighet
och värme. I den rörelsen utgår jag från att också
frågan om nationaldagens legitimitet tas upp. Vad ska
vi fira? Vem, varför - och hur?
Än så länge är opinionen för nationaldagen som
helgdag ganska svag i vårt land. Men kanske kan vi
vänta oss en rörelse. Jag nästan hoppas det.
Den andra frågan som föranleder en reservation
till KU:s betänkande är givetvis det offentliga belö-
ningssystemet. Det är samma procedur varje år. Mo-
deraterna och Kristdemokraterna framhåller sina krav
på att ordnar ska återupprättas. Enligt motionerna bör
en översyn av det offentliga belöningssystemet göras
och ett återinförande "bör ta steget fullt ut och åter-
igen förläna även svenska medborgare de kungliga
ordnarna".
Utskottet upprepar likaså de tidigare ställningsta-
gandena. Motionerna avslås. I betänkandet finns en
informativ bakgrundsbeskrivning gällande det svens-
ka ordensväsendet och vad som gäller sedan det re-
formerades 1975.
Helt kort - för jag är också angelägen om att vin-
na tid för kammaren - vill jag stryka under utskottets
mening. Jag nöjer mig med att upprepa det jag tidiga-
re också anfört i frågan. Det finns inte något samhäl-
leligt eller medborgerligt utbrett intresse för eller
behov av ordensutmärkelser. Jag tror att Moderaterna
och Kristdemokraterna är rätt isolerade i den debat-
ten. De framstår ju i dag, precis som tidigare, som
odemokratiska, ojämlika och otidsenliga.
En tredje reservation gäller ett yttrande av Folk-
partiet, som vill att Europadagen den 9 maj ska bli
allmän flaggdag. Vi hörde Helena Bargholtz utlägg-
ning kring den frågan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och jag yrkar avslag på betänkandets tre reser-
vationer.