Fru talman! Jag kan dela utrikesministerns åsikt
när det gäller att vissa riksdagsledamöter är väldigt
engagerade. Jag framställde min interpellation ganska
långt före juluppehållet, och svaret kommer nu. Jag
måste erkänna att det har hänt en hel del sedan julen.
Vi har haft ett seminarium med en öppen dialog, och
jag tycker att det var bra. Jag vet inte varifrån initiati-
vet till detta kom, men det var ett bra initiativ som
fick en bra uppföljning.
Den rapport som man gått ut till svenska folket
med i massmedierna är lite intressant. Där görs till
exempel en tänkvärd jämförelse med förhållandena i
vårt grannland Finland. Jag tar mig friheten att läsa
innantill ur en ledare om den: "Där känner parlamen-
tarikerna stor delaktighet i EU-frågorna. De upplever
sig ha goda möjligheter att påverka frågor som rör
unionen.
De nationella parlamentens möjligheter till infly-
tande är ett ständigt återkommande diskussionsämne
på olika nivåer i unionen."
I Finland har man i motsats till i Sverige organise-
rat EU-frågorna i parlamentet på ett sätt som gör att
de folkvalda ges mer makt över besluten. Det där
redan existerande stora utskottet har fått i uppdrag att
hantera EU-frågorna i parlamentet. Stora utskottet
bereder ärendena efter att ha hört ståndpunkterna från
flera av fackutskotten.
Det görs också en jämförelse med EU-nämnden,
som vi har i Sverige. Vi har från Centerpartiet redan
från början varit väldigt tveksamma till den. Vi tycker
att EU-nämnden ska avskaffas och att EU-frågorna
ska föras ut direkt till utskotten.
Det har i EU-landet Sverige bara fyra gånger in-
träffat att ett fackutskott har avgett yttrande till EU-
nämnden. Jag hoppas att det har blivit bättre på sena-
re tid. Under motsvarande jämförelseperiod har fack-
utskotten i den finska riksdagen avgett drygt 800
yttranden till stora utskottet. Denna jämförelse är
ganska uppseendeväckande, och i varje fall tar jag till
mig den.