Fru talman! Jag tackar utrikesminister Anna
Lindh för svaret på min fråga och möjligheten att här
i dag ha den här öppna debatten. Det är kanske ett led
i att öppna debatten.
Jag har ställt frågan direkt till utrikesministern om
hennes möjligheter att se till att ledamöterna i Sveri-
ges riksdag när olika enkäter kommer kan på ett upp-
riktigt sätt svara att de är väl informerade och defini-
tivt delaktiga i EU-arbetet. Man är onekligen intresse-
rad av hur vi förhåller oss till EU-frågorna som en-
skilda ledamöter.
Känslan av att vara delaktig i EU-arbetet finns
inte i dag i Sveriges riksdag såsom vi skulle önska att
den gjorde. De flesta ledamöterna sade, enligt den
rapport som jag presenterade och som massmedier
går ut med till svenska folket, att många är oengage-
rade och inte har något inflytande på beslutsprocessen
i EU. Det är minst sagt beklagligt.
Själv är jag intresserad och anser att vi som riks-
dagsledamöter bör vara uppdaterade på vad som
händer och sker. Vi är européer, vi är med i en ge-
menskap, och vi är beroende av de beslut som fattas
på EU-nivå. Jag håller ändå med om att det inte är
mycket som man som enskild ledamot i Sveriges
riksdag har att säga till om när det gäller de beslut
som fattas i EU.
Det folkliga inflytandet är mycket begränsat. Det
finns ett demokratiskt underskott som vi inte kan
bortse från. Underifrånperspektivet tycks vara glömt.
I det vardagliga arbetet i riksdagen är det inte många,
om ens några, som är direkt inblandade i frågorna i
EU.
Vi har en EU-nämnd som är knappt rådgivande.
Visst får vi en mängd faktapromemorior, vitböcker
och grönböcker. Vi får också en årlig redovisning
som är en skriftlig redogörelse för verksamheten i
EU. Men det ger faktiskt inte någon direkt känsla av
att vara delaktig.
Fru talman! Riksdagen väljer sina arbetsformer,
svarar utrikesministern. Det ska bli intressant med de
nya talmännen och se om de kan komma på någon
bra lösning för att vi ska blir mer delaktiga. Frågan
får lite indirekt gå även till dem.
Vilka är det trots allt som bestämmer i riksdagen?
Det är socialdemokrater i samarbete med, dessvärre,
EU-fientliga partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det borgar inte för något större engagemang i frågan.
Från Centerpartiet och även från andra opposi-
tionspartier läggs det fram förslag till riksdagen i
form av motioner varje år med förslag till hur man
skulle öppna för EU-frågorna samt öka intresset för
dem i hela vårt land.
Jag har här i kammaren med mig vår motion. Den
innehåller 25 punkter. Men det yrkas inte bifall till
dem. Jag har anledning att tro att det finns kanaler
mellan regeringen och dem som så att säga har mak-
ten i riksdagen. Nog är det väl så, ministern? Jag har
väl inte fel? Nog är det ändå så att maktförhållandet
som avspeglar sig i parlamentet har en direkt påver-
kan på regeringsarbetet?
Min fråga kvarstår. Vad ämnar utrikesministern
vidta för åtgärder så att vi riksdagsledamöter när vi
får nästa enkät kan ärligt svara: Vi har en utrikesmi-
nister som väckt frågorna hos oss, och det har verkli-
gen hjälpt oss, nu är vi engagerade och har kunskap?