Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de två reservationerna.
Jag vill göra några reflexioner och ge en del kommentarer till betänkandet. Mediedebatten är levande och det finns naturligtvis orsaker till det. Detta avspeglar sig också i betänkandet där det finns förslag om allt från att flytta Sveriges Television till Göteborg och tv-sändningar över de nordiska gränserna, vilket flera varit inne på, till situationen på biografmarknaden.
Som jag sade är mediedebatten aktuell och levande, och som kulturpolitiker ägnar jag ganska mycket tid åt just mediepolitiken. De olika medierna är en mycket viktig del av kulturen. Medierna finns nära oss, och de påverkar oss varje dag. En del av de mediefrågor som tas upp i betänkandet handlar om både kultur och demokrati. Låt mig därför först säga något om själva medielandskapet.
Medielandskapet förändras i en snabbare takt än kanske någonsin tidigare. Den mest avgörande faktorn i den förändringen är den nya tekniken. Den digitala tekniken håller på att driva fram en revolution, om den inte redan gjort det, inom medieområdet. Det sker inte enbart genom att gamla medier byter till ny teknik utan även genom att medier smälter samman och bildar nya storheter. Tv, radio och Internet är inte längre självständiga enheter, utan alla är på väg att förvandlas till en större helhet.
Mediernas förändring driver också fram förändringar i våra medievanor. Ny teknik skapar nya möjligheter att ta till sig mediernas budskap på många olika sätt. För vissa grupper, till exempel de funktionshindrade, kan det innebära att de kan ta del av mediernas innehåll på samma villkor som andra.
Samtidigt som medievanorna förändras i vissa delar lever annat kvar. Papperstidningarna, som för några år sedan spåddes en säker död - vilket någon var inne på tidigare - är fortfarande ett välmående nyhetsmedium. Det finns inga tecken på förändring - inom den närmaste framtiden, bör tilläggas. Teknikens behov får aldrig leda människan, utan människans behov ska styra teknikens utveckling. Innehållet i medierna, i programmen och tidningarna, är alltid viktigare än den teknik med vilken informationen förmedlas. Innehållet är naturligtvis det viktigaste. Det är mycket viktigare än själva skalet eller tekniken.
Det händer således mycket på medieområdet. I betänkandet hänvisas till pågående utredningar. Vi har den pågående Public service-utredningen, som redan debatterats i dag. Den handlar om finansieringsfrågor samt om public services uppdrag och organisation. En annan utredning arbetar med den kommersiella radions villkor, och i höstas fick regeringen från Radio- och TV-verket ett antal förslag på förändringar som gäller förbättringar av närradion. Det är en fråga som engagerar mig lite extra. Det handlar i mycket om den fria åsiktsbildningen och demokratin.
Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om de vänsterpartistiska reservationerna som tar upp tv-sändningar över gränserna på olika sätt. Det är verkligen inga nya frågor utan väl kända av oss alla. Det är många som engagerat sig i dessa frågor under årens lopp. Rent allmänt kan sägas att det inte minst ur ett kulturellt perspektiv vore bra om alla - naturligtvis först och främst minoriteterna - kunde se sina grannländers tv. Hemma har jag faktiskt tillgång till norsk, dansk och finsk tv. Men det beror nog mer på det kabel-tv-nät som jag råkar tillhöra där jag bor. Precis som det står i betänkandet handlar det också om upphovsrättsfrågor och ekonomi.
Nu ska sägas att det är fler i Sverige i dag som kan se exempelvis finsk tv än förut. Jag sade förut att teknikfrågan är viktig i sammanhanget. Så är det nog också när det gäller de nordiska programmen. Vid analoga sändningar spills tv-signaler lättare över gränsen. Vid digitala sändningar blir det mer exakt, och om länderna dessutom har olika standard i de digitala systemen blir det problem. Internet är gränsöverskridande, så det kan också betyda större möjligheter att se grannländers tv - kanske inte just i dag, men inom en snar framtid.
Hur som helst handlar det här om att envist arbeta vidare allesammans. Nordiska rådet, ministrarna och andra har jobbat med frågan i många år. Vi måste envist arbeta vidare med frågan.
Till slut vill jag kommentera de synpunkter som har framförts om det marksända nätet och ett antal kanaler som finns där. Det viktiga i sammanhanget är att det inte är regeringen som ska sitta och avgöra vilka olika typer av kanaler som ska sändas ut i det marksända nätet. Det är en bra ordning vi har fått, att Radio- och TV-verket är de som efter ansökningar från olika tv-bolag och andra bedömer vilka som kan ges möjligheter att sända i våra marknät.