Fru talman! Näringsförbud är en sanktion som
samhället tar till när någon driver näringsverksamhet
på ett sätt som inte är förenligt med samhällets intres-
sen och gällande lagstiftning. Det betyder att nä-
ringsidkare inte får vara verksam som företagare
under den tid som domstol har beslutat om närings-
förbud.
När det gäller juridisk person får den som ålagts
ett näringsförbud inte driva, äga och bilda företag och
inte heller inneha vissa funktioner eller vara firma-
tecknare. Den personkrets som kan meddelas ett nä-
ringsförbud i konkursfallet skall enligt det nya försla-
get kunna utvidgas till att omfatta inte bara den som
var ställföreträdare för juridisk person när den juri-
diska personen försattes i konkurs utan även den som
innehade en sådan ställning senare än ett år innan
konkursansökan inkom till tingsrätten.
Den grundläggande förutsättningen för att döma
till näringsförbud är att det skall föreligga grovt illo-
jalt förfarande. Det kan gälla betalningsunderlåtelse
och/eller någon form av brott som bedöms vara grovt.
Det är allmän åklagare som har en exklusiv rätt att
föra talan inför domstol i frågor om näringsförbud.
Lagen har funnits sedan 1986 och är nu föremål för
några ändringsförslag enligt detta betänkande.
Det mest betydande ändringsförslaget är att i den
mån åklagaren avstår från att föra talan i domstol
skall kronofogdemyndigheten få möjlighet att föra
talan i mål som gäller betalningsunderlåtelse och
konkurs. Det betyder att mål i ärende om näringsför-
bud i fortsättningen inte alltid kommer att drivas som
brottmål enligt brottmålsreglerna utan kan i fall som
inte handlar om grov brottslighet drivas enligt ären-
delagen.
Det blir en smidigare handläggning av mål som
har karaktären av underlåtelse vid konkurs. Det införs
också en bestämmelse om särskilda skäl när det gäller
rätten till offentlig försvarare. Det innebär inte att
möjligheten till offentlig försvarare upphör, men det
blir en bedömning som får göras från fall till fall.
De ändringar som nu föreslås syftar till att få en
effektivare domstolsbehandling av ärenden om nä-
ringsförbud. Betänkandet innehåller också ett par
andra ändringsförslag utöver vad som tidigare sagts.
Det ena handlar om tingsrättens sammanträdesord-
ning i mål som behandlas enligt ärendelagen, och det
andra handlar om kronofogdens tillsynsansvar.
Fru talman! Det har inlämnats två reservationer
till betänkandet. Reservation 1 handlar om kronofog-
dens talerätt och reservation 2 om rätten till offentlig
försvarare. Jag yrkar härmed avslag på båda reserva-
tionerna.
I betänkandet har också behandlats två motioner.
Motion L202 gäller skärpningar i stiftelselagen. Ut-
skottet hänvisar där till att det har gjorts skärpningar i
stiftelselagen, senast 1998 om personuppgifter för
styrelseledamöter. Justitiedepartementet arbetar nu
med en promemoria om ytterligare ändringar i stiftel-
selagen som bygger på åklagarväsendets rapport
1997:4 Stiftelser - Ett redskap i ekonomisk brottslig-
het?
Utskottet har för sin del yrkat avslag på motion
L202.
I motion L905 yrkas att ett "näringskörkort" skall
införas för den som vill starta företag. Det innebär att
man skall ha grundläggande kunskaper vad gäller
bokföring, bokslut, skatter m.m.
Det måste vara var och ens ansvar som startar en
verksamhet att skaffa sig grundläggande kunskaper
för att kunna sköta den administration och ekonomis-
ka redovisning som omgärdar näringsverksamhet,
alternativt köpa tjänsten av någon som har de kun-
skaper som krävs.
Det kan nämnas att skattemyndigheten på senare
år har ökat sina ansträngningar inom informa-
tionsverksamheten på ett sätt som gör att ingen små-
företagare i dag behöver vara okunnig om vilka regler
som gäller under förutsättningen att han eller hon har
ett intresse av att inhämta erforderliga kunskaper.
Utskottet har yrkat avslag på motion L905.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet.