Herr talman! För oss socialdemokrater är idrottspolitiken en viktig del av folkrörelsepolitiken. Den svenska folkrörelsemodellen med lokala föreningar, ideellt engagemang och ett demokratiskt arbetssätt är grunden för den svenska idrottsrörelsen. Den har en bred verksamhet och är värdefull både för enskilda människor och deras välbefinnande och för samhället som helhet ur ett folkhälsoperspektiv. Men idrottsrörelsen har också en viktig funktion att fylla när det gäller att skapa demokratisk delaktighet, och den är en fantastisk mötesplats för personer med olika etnisk och kulturell bakgrund.
Herr talman! Så här i slutet av mandatperioden kan jag konstatera att vi har haft många debatter om idrottspolitiken, och det är glädjande. Landets största folkrörelse, med omkring 3 ½ miljon medlemmar och nära 650 000 aktiva ideella ledare, förtjänar att lyftas fram i debatten.
Tyvärr riktas det mesta mediala intresset mot de omkring 7 000 elitidrottarna. Det är inte så att de inte förtjänar att stå i medialt fokus. Vi vet att det finns ett starkt samband mellan den förhållandevis smala toppen inom idrotten och den breda basen. Men ibland kan man tycka att medierna även bör rikta ett större intresse mot alla de hjältar som finns i den lokala idrottsföreningen.
I den första idrottspolitiska debatt som jag deltog i här i kammaren - jag tror att det var 1999 - nämnde jag min gamla idrottsledare Esse Carlsson i Karlskrona som ett gott exempel på hur en person ägnar hela sitt liv åt att ge barn och ungdomar en meningsfull fritid, att inte bara ge ungdomarna en fysisk fostran utan minst lika mycket ägna tiden åt att ge barnen och ungdomarna en etisk och demokratisk fostran.
Därför ett ärligt och innerligt tack till alla Esse Carlsson som finns i landets idrottsföreningar för det arbete och den insats som de gör för landets barn och ungdomar!
Inför den här mandatperioden lanserade vi socialdemokrater den hittills största satsningen på idrottspolitikens område. Genom ett handslag med idrotten och 1 miljard kronor har vi under mandatperioden givit idrotten möjlighet att öppna dörrarna för fler, satsa mer på tjejers idrottande, hålla tillbaka avgifterna, öppna upp ett samarbete mellan idrotten och skolan och dessutom stödja idrotten i kampen mot alkohol och narkotika.
Den här satsningen har nu kommit drygt halvvägs, och man kan konstatera att det har blivit en fantastisk succé. Omkring 9 000 idrottsföreningar har varit aktiva projektägare. Samtliga specialidrottsförbund har deltagit och nästan samtliga distriktsidrottsförbund. Det är som Riksidrottsförbundet uttrycker det i utvärderingen av år 2 av Handslaget: Det har givit många specialidrottsförbund en möjlighet att arbeta med det som de verkligen vill. Handslaget har blivit en nästan overklig chans för idrotten att utveckla och fördjupa sin verksamhet.
Herr talman! I detta motionsbetänkande behandlar vi ett antal motioner som har ett viktigt innehåll, allt från idrottens roll i folkhälsoarbetet till förutsättningar för att anordna OS och andra internationella evenemang i Sverige. Men jag kan tycka att vissa av de motioner som behandlas innehåller krav som går över gränsen när det gäller folkrörelser och i detta fall idrottens självständighet.
Som exempel kan jag nämna den kristdemokratiska motionen där man vill att insatser ska göras för att uppmuntra sportskytte. Det är klart att man som privatperson kan tycka så, men om man i riksdagen skriver en motion med det innehållet har man, tycker jag, fullständigt missuppfattat vår roll som politiker och poängen med en självständig folkrörelse.
Avslutningsvis, herr talman, finns det vissa frågor som vi socialdemokrater ser som viktiga inför det kommande året: att göra idrottens finansiering förutsägbar och att förenkla idrottens skatteregler. Det här är frågor som är kopplade både till inkomster från spel- och lotteriverksamhet och till den skatteutredning på idrottens område som nyligen lagt fram sitt förslag.
Det finns frågor kring idrott och integration som måste stärkas i vårt numera mångkulturella samhälle. Det är idrottens ansvar för att tjejer och killar ska ha samma möjlighet att utöva idrott. Det är den ständiga frågan om balans mellan bredd- och elitidrott.
Sedan finns den tidigare nämnda folkhälsofrågan, inte minst för barn och ungdomar.
Avslutningsvis ser jag frågan om att alla ska vara med som viktig, att idrotten verkligen anstränger sig för att även han eller hon som blir stående vid sidan om när lagen är valda eller som inte förmår att prestera det yttersta idrottsliga resultatet får en meningsfylld roll inom idrotten, som ledare, tränare eller kanske materialförvaltare.
Fru talman! Liksom i samhället i övrigt finns det inom idrotten ständiga utmaningar att ta sig an, främst för idrotten själv naturligtvis inom ramen för dess folkrörelsearbete men även för politiken genom att erbjuda den självständiga folkrörelsen både rimliga och rättvisa villkor.
Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.