Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det var ju en tid sedan man hade den här möjligheten, att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
I betänkandet behandlas livsmedelspolitik, skogspolitik, samepolitik och landsbygdspolitik. Det är en salig blandning, men jag hoppas att något gemensamt faller ut av denna debatt.
Politikens viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för tillväxt. Det bör gälla antingen det är landsbygd, tätorter eller större städer. Vår roll är att skapa de förutsättningar, det klimat och den miljö som gör att människor enskilt, i organisationer, i grupp, i företag vill företa sig saker. Viljan att företa sig saker, att ta risker, att producera ska vara starkare än viljan att avstå.
Rättstryggheten, regelverk som styr verksamheter, skatter, avgifter, utbildningsnivå, forskning och utveckling, attityder - allt sammantaget styr och påverkar allas vilja och ambition till framåtskridande. Det är därför så viktigt att det från regering och riksdag ges tydliga signaler om att det ska löna sig att försöka att vara företagsam.
Men vad har det här med landsbygdens överlevnad och utveckling att göra? Är inte landsbygdspolitiken detsamma som jordbrukspolitik? Nja, så enkelt är det inte. Förvisso spelar jordbruket en stor roll även fortsättningsvis, inte minst för livsmedelsindustri och öppet landskap, men när allt färre producerar alltmer innebär det att landsbygden skulle självdö om inte nya verksamheter krokar i där det behövs. Därför ställs det större krav på den politik som ska göra landsbygden i framtiden. Det räcker inte med ett utslängt arealstöd, ett transportstöd eller något annat stöd. Det krävs en politik som ser till helhet och som också förstår att det ser olika ut i landet. Den politiken utesluter inte stöd, men vi kan inte åstadkomma framåtskridande med att enbart förlita oss på olika stödinsatser.
Vad är det då som skapar framgång, som bryter negativ trend och som skiljer inflyttning från utflyttning? Vad är det som gör skillnad? Ja, nästan alltid är det en eldsjäl, en entreprenör, en företagsam person som skapar det. Det handlar om den som är beredd att bryta ny mark, har en ny affärsidé och som ofta i inledningsskedet av många betraktas som vansinnig - man tycker att det är vansinnessatsningar - och som inte i det skedet får omgivningens stöd och antagligen inte heller myndigheternas support.
Tillväxt och utveckling kan aldrig beordras fram i någon sorts kommandostruktur. Kreativitet och drivkraft kan bara åstadkommas av fria företagare och eldsjälar som känner stolthet för vad de håller på med och som också ser möjligheten till belöning. Det kan vara äldrekooperativet. Det kan vara näringsstället ute i skärgården - var är du, Rune? - eller ishotellet, var det nu är. Det kan också vara jordbruksföretaget på slätten eller hästverksamheten, som flera har talat om.
För det här krävs en politik som är inriktad på att underlätta för eldsjälen och entreprenören. Vi i alliansen tror oss ha en kompassriktning som gör det här mer möjligt än tidigare. Det handlar om minskat regelkrångel. Tänk om vi skulle lyckas med uppdraget att sänka kostnaderna för all blanketthysteri med 25 procent? Jag tror inte att det är någon i den här församlingen som tror att det skulle missgynna entreprenörskapet och framåtskridandet. Här tycker jag att utskottets initiativ till att titta på regelverket för småskalig livsmedelsförädling stämmer väl överens med en sådan regelförenklingsstrategi.
Vad kan vi i utskottet bidra med för att underlätta för den lille livsmedelsförädlaren, så att det blir lättare för slakteriet, bageriet, osttillverkaren eller den lilla restaurangen? Livsmedelsförädling omgärdas av ett präktigt regelverk. Det ska så vara, men det motsägs inte av det faktum att saker och ting kan göras enklare, billigare, lika säkert och samtidigt med en portion sunt förnuft.
Stora företag klarar av stora regelmassor bättre än de små företagen. Småskalig livsmedelsförädling har potential i kopplingen till olika näringskällor, besöksnäring, turism och gårdens egen produktion. Vidare medverkar den småskaliga förädlingen till ett ökat utbud för konsumenten, ofta med hög kvalitet. Inte så sällan är dessa företagare kvinnor.
Herr talman! Skogsbruket och dess industri förtjänar också några ord i dessa sammanhang. Skogsindustrin är landsbygdens industri. Sågverk är spridda över praktiskt taget hela landet. Det finns stora processenheter utefter svenska kusten. Allt från trädet används, groten till biobränslet, timret till sågverket och massaveden till processindustrin. Men skogen ska räcka till mycket. Det handlar om markavsättningar för mark med värdefullt biologiskt innehåll, om industriråvara och brännved men också om bärplockningen. Därför är det välkommet att den nya skogsutredningen lyfter fram produktionsfaktorerna i skogsbruket på ett tydligt sätt, och det utan att göra avkall på god skogsmiljö.
I ett läge där det ska avsättas alltmer och alltmer ska eldas kommer industrin att vara förlorare om vi inte förmår att öka produktionen i våra svenska skogar. Om inte det lokala sågverket får sin råvara eller om massabruket inte tar emot skogsägarens massaved är det landsbygden som i första hand drabbas men förstås också Sverige som nation.
Till sist, herr talman, vill jag säga något om rennäringen. I vinter genomlider den en av de värsta vintrarna någonsin. Därför känner jag att det var ytterst välkommet att regeringen beviljade katastrofstödet på 37 miljoner. Mycket snö tidigt på säsongen som frös till och bildade en hård isskorpa gjorde det omöjligt med normalt vinterbete. Den brandkårsutryckningen från regeringens och jordbruksministerns sida visar på handlingskraft. Bra jobbat, herr jordbruksminister!
(Applåder)