Fru talman! Jag hade inte tänkt att lägga mig i
detta, men Jan Bergqvist drog in mig i detta.
Förra fredagen var en svart dag. Framför allt var
det en svart dag för socialdemokratin, men det riske-
rar ju att bli en svart dag för Sverige i dess helhet.
Det finns inget politiskt löfte och inget politiskt
mål som har varit så viktigt, så centralt och så omtalat
under senare år som målet att den öppna arbetslöshe-
ten skulle halveras - den skulle ned till 4 % år 2000.
Jan Bergqvist har sagt det, och det finns inte en soci-
aldemokratisk valarbetare som inte har sagt det. Det
finns inte ett torg i Sverige där inte detta har sagts.
Och i fredags kastade regeringen in handduken. Och
det var inte bara någon liten decimal som det handla-
de om - att det skulle bli en närmiss på målet. Nej,
prognosen för den öppna arbetslösheten till år 2000
räknades upp med en tredjedel, och regeringen för-
sökte smyga ut beskedet till allmänheten.
Vi kan tala om tillväxt, vi kan tala om budgetpro-
gnoser, och vi kan tala om kronkurs, men ytterst
handlar det om jobben för människorna, och det är
jobben som är grunden för välfärden. Och om man
misslyckas så grovt med ett mål som har varit så
viktigt, då borde man själv inse att det är en svart dag.
Att socialdemokraten Jan Bergqvist inte inser hur
svart det är när regeringen kastar in handduken i en så
viktig fråga som jobben är väl svart inte minst det.
Med dessa ord i all vänlighet: God jul, Jan
Bergqvist, och god jul ni tomma bänkar därborta i
hörnet.