Herr talman! Det som ligger bakom dagens ärende
och dagens utskottsbetänkande är egentligen ett för-
färligt och ganska osammanhängande aktstycke. Det
beror på att regeringen föreslår riksdagsbeslut bara
om det man anser sig vara tvungen att göra för att inte
bli tillrättavisad av konstitutionsutskottet. De stora
och viktiga principfrågorna om försvarets ledning,
bland dem frågan om högkvarterets organisation som
det har förts ett replikskifte om här tidigare, har man
kunnat få intrycket att Håkan Juholts anförande är det
som riksdagen godkänner här i dag. Det har ingenting
med dagens riksdagsbeslut att göra. Det som vi fattar
beslut om i dag är en detalj inom ramen för ett beslut
om högkvarterets organisation som regeringen redan
har fattat.
Enligt min uppfattning får denna organisation inte
ses isolerad vare sig från försvarets organisation i
övrigt eller från den ledning och styrning som sker via
beslut här och i regeringen. Som jag ser det får lapp-
täcket ytterligare en solkig tygbit avsedd att täcka de
snabbt uppdykande hålen genom dagens beslut. Lik-
väl är detta beslut, med det beslut som regeringen
fattade före jul, nödvändigt.
Anledningen till att vi stöder en översyn av led-
ningssystemet är att kraven på en sammanhängande
analys av Försvarsmaktens ledningssystem inte är
tillgodosedda. Det underlättas tyvärr inte heller av det
halvfärdiga verk som nu ligger på försvarsutskottets
bord, vilket regeringen kallat Styrning och ledning av
Försvarsmakten. Detta får vi anledning att återkomma
till.
Frågan om högkvarterets organisation lämnar
mycket i övrigt att önska, men det är inte detta vi
behandlar här i dag. Det kanske värsta är ändå det sätt
på vilket regeringen har valt att hantera frågan, dvs.
utan det samråd över partigränserna som är normalt
och rimligt i dessa viktiga frågor. Vi i försvarsutskot-
tet informerades under hand när departementets upp-
fattning var klar, och så var det med det. Så borde det
inte gå till när regeringen självsvåldigt i det närmaste
avskaffar försvarsgrenarna, degraderar dess främste
företrädare och bestämmer sig för helt nya principer
för hur högkvarterets organisation skall se ut.
När det gäller den interna organisationen i hög-
kvarteret vill jag understryka att jag tror att det hade
varit av värde om man hade gjort en bodelning mellan
det som överbefälhavaren och myndigheten själv
fattar beslut om i fråga om sitt arbetssätt. Man borde
ha bestämt sig för vilka som är de viktiga och avgö-
rande politiska frågorna när det gäller styrningen och
ledningssystemet.
Vi har från Moderaternas sida valt att överse med
dessa missgrepp för att uppnå enighet om något annat
som i det stora perspektivet är ännu viktigare, nämli-
gen konstaterandet att utvecklingen sprungit ifrån
totalförsvarets ledningssystem. Nu behövs ett helhets-
grepp på dessa frågor. Den politiska styrningen och
ledningen inom Försvarsmakten måste hänga ihop.
Därför föreslår utskottet att regeringen snabbt tar
initiativ till en genomgripande översyn av lednings-
systemet. Det innefattar också de frågor som jag har
berört tidigare - högkvarterets organisation och de
frågor som i dag ligger på riksdagens bord för konkret
beslut. Det är också viktigt att utredningen får den
parlamentariska insyn och delaktighet som regering-
ens beslut om högkvarterets organisation har saknat.
I frågan om ledningen av totalförsvaret vill jag ta
tillfället i akt att ställa mig frågan om det inte är något
grundläggande som har hänt. Försvaret har numera,
oavsett vad man tycker, fyra huvuduppgifter. Den
gamla vanliga huvuduppgiften är att förbereda oss
mot väpnat angrepp. Det som ingår här - utbildning,
beredskap, mobiliseringsplanläggning - fungerar väl i
dagens förvaltningssystem. Men de övriga uppgifterna
- att värna vår territoriella integritet, den internatio-
nella verksamheten som ibland kräver dagliga över-
väganden, och att möta katastrofer i fredstid - kräver
enligt min uppfattning rakare rör mellan statsmakterna
och de myndigheter som har verkställighetsansvaret.
Min uppfattning är att ledningssystemet inte är
anpassat för de nya uppgifterna. Regeringen, som
enligt regeringsformen styr riket, måste mer direkt
kunna föra en dialog om vad som skall göras eller inte
göras. Vad vi behöver fundera över är om dagens
former verkligen räcker till för detta.
Ett exempel är att Försvarsdepartementets enhet
för säkerhetspolitik i dag har fullt upp med de inter-
nationella dagliga gärningarna, medan det långsiktiga,
som det inte fanns anledning att förutse vid den om-
organisation som skedde efter försvarsbeslutet 1992,
kommer bort i den dagliga hanteringen. Försvarsde-
partementet saknar i dag förmågan att hantera strate-
giska och långsiktiga frågor. De har kommit bort, och
planeringskapaciteten brister. Det har vi sett prov på
också i samband med försvarsbeslutet och den eko-
nomiska efterbörden.
Jag får travestera en romersk senator: För övrigt
anser jag att Försvarsdepartementets kompetens och
kapacitet måste förstärkas. Detta har jag sagt i denna
kammare många gånger. Det är lika akut och angelä-
get i dag mot bakgrund av det betänkande som ligger
på vårt bord.
Jag tror också - detta är en fundering från min
sida - att det på längre sikt finns anledning att över-
väga gränssnittet i ansvar och uppgifter mellan depar-
tement och myndigheter. Den försvarspolitiska pla-
neringen är ett politiskt ansvar. Det finns anledning att
fundera över om inte ett starkare försvarsdepartement
skulle kunna se till att myndighet, departement och
den politiska makten gick litet mer i takt än vad man
gör nu.
Dagens betänkande är inte märkvärdigt. Det be-
handlar detaljfrågor. Vi är nöjda med utskottets en-
hälliga inriktning, som jag uppfattar att också Miljö-
partiet stöder. Miljöpartiet har fått gehör för den mo-
tion som ligger till grund för utskottets betänkande.
Att det nu kommer till stånd en genomgripande över-
syn av hela totalförsvarets ledningssystem är absolut
nödvändigt. Lapptäcksprincipen räcker inte.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.